Heavy Underground

Jo jag är fullt medveten om att ”Mardrömmen” av Usch! Släpptes redan i december 2022. Men tack vare de grymma skivbolagen Halvfabrikat, Ken Rock och Flyktsoda så kan vi alla nu njuta av denna pärla på härlig vinyl. Därför så skriver jag en blänkare om den då jag hoppas att alla med god musiksmak därute hugger ett ex till er fina vinylsamling. Jag lovar, den kommer att pryda sin plats väl.  Usch! kommer från Göteborg och ”Mardrömmen” består av sex stycken låtar av härligt rå d-takt där alla spåren får plats på en sida av vinylen då den klockar in på totalt 17 minuter. En sak som verkligen inte märks är att detta är deras första släpp och att det är ett ungt band. Det låter betydligt mer rutinerade än så. Redan halvvägs in i första spåret ”Krigets första timmar” så är man fast. Nacken gungar med gillande och näven far upp i luften. De två följande spåren ”Mardrömmen” och ”Våldsmonopol” är två höjdare och mina favoriter på plattan. Högklassigt rens från första till sista ton.  Som ni mä

  Berget Bergmans tredelade projekt fortsätter och uppföljaren till utmärkta "Eschaton I. Reckoning Day" är samma blanding av thrash metal och klassisk heavy metal utförd på samma i det närmaste perfekta sätt. Man.Machine. Industry låter idag som ett hårdrockigare Megadeth vilket inte är ett dåligt omdöme utan snarare tvärtom.  Jag uppskattar de starka refrängerna, det ogenerade hyllandet av en tid då allting inte var så krångligt och musiken bara skulle vara hård och tuff. För det är precis vad det här är. Allt genomfört med precision och en klockren ljudbild där allting hörs i en perfekt balans. Pilsnabba riff, mullrande bas och smattrande trummor.  Livet behöver inte vara svårare än så.  /Magnus Tannergren

  Sveriges okrönta indiedrottning Nicole Sabouné är äntligen tillbaka med en fullängdare. Jag har gillat henne sedan debuten "Must exit" som tog mig med storm med sin charmiga postpunk. Uppföljaren "Miman" var mer storslagen och utforskande men minst lika bra. Och 2021 fick vi "Attachment theory" som var lite mer sökande i sitt sound. Den fjärde plattan är blir en bekräftelse på hennes ställning som en av landets mest intressanta röster. På ett sätt är den ett steg tillbaka mot det postpunkiga men samtidigt så finns ju alla delar från alla skivor representerade här. Kaske är det så att hon hittat formeln som funkar bäst här.  Här finns snygga indiepoplåtar som går rakt in i hjärtat och så har vi några glimrande postpunkpärlor som "Before you know it" och "Where did you go". Man kan imponeras av bredden på den här skivan. Det känns som självförtroendet är större den här gången.  Sen har vi Nicole Sabounés röst som håller ihop det hela oc

Blandar man ihop lite alternativt 90-tal, postrock och lite progressiva anslag så får man Ad Meliora som nu släpper sitt ambitiösa debutalbum. "A story untold" är enligt bandet själva "ett konceptuellt album uppdelat i tre transformativa akter som berättar om en hjältes resa – en förvandling från naivitet till orubblig självsäkerhet och ledarskap" och det ger ju lite extra krydda till den synnerligen välskrivna och välljudandet musiken.  För det här är väldigt snyggt och välgjort. Men inte på över den överpolerade gränsen utan det finns några oslipade kanter här som gör att det aldrig blir livlöst utan tvärtom. Jag gillar det jag hör. Och särskilt gillar jag sångaren Pablo Alabau som har ett väl avvägt röstregister för just den här typen av musik.  Jag tror att Ad Meliora har en utmärkt framtid för sig om de fortsätter att leverera på den här nivån. Det ska bli spännande att se var det tar vägen härnäst.  /Magnus Tannergren A Story Untold by Ad Meliora

"Úma" är I Am Low fjärde fullängdare sedan de bildades för tio år sedan. Jag är väldigt glad att få stifta bekantskap med I Am Low för första gången med denna platta. Jag gillar verkligen det jag hör och det märks väldigt tydligt att det finns rutin bakom instrumenten och kompositionen av de nio spår som utgör "Úma."  Dessa herrar vet verkligen hur ett dammigt ökenriff ska spelas! För att försöka ge er ett litet hum om hur I Am Low låter så tänk er Kyss blandat med lite sentida Alice in Chains. Det tycker jag ger en rätt ok uppfattning. Vi snackar både öken och damm men även harmonisk bra sång som sitter som ett smäck tillsammans med musiken. Det som jag finner extra trevligt med denna platta är att trots att vi snackar doomgenren så känns plattan ljus och positiv. Det gillar jag. Om jag skulle vilja introducera någon för denna typ av musik så tror jag att "Úma" av I Am Low är en utmärkt start. /Anders Bergström Úma by I Am Low

Vid det här laget så vet ni återkommande läsare att jag älskar metal och girar absolut oftast åt det hållet när jag lyssnar på musik eller letar nya guldkorn. Dock är jag ett stort fan av stoner och doom metal också! Det är ju faktiskt helt omöjligt att inte dras med i gunget och det saktfärdiga headbangandet som genren lockar in till. Sen är det ju också en rolig utmaning att ge sig på att tycka till om ett musikuniversum som jag sällan skriver om. Just det där med musikuniversum är så fascinerande med just doom och stoner. Dom repetitiva slingorna och riffen uppblandat med blytung och vaggande mystik är det som skapar ett eget litet suggestivt universum. Dopelord från Polen ger oss precis just det. ”Songs for Satan” (älskar för övrigt albumnamnet) är femte fullängdsalbumet som släpps 6 oktober. Med sju stycken spår och kanske det snyggaste albumomslaget som jag sett under 2023, får vi låtar med längder på allt från 2 minuter till uppåt 8 minuter. För min del skulle gärna låtarna kunn

Goatburner bildades 2017 i Helsingfors i Finland. Två EP´s och en fullängdare har de i bagaget sedan tidigare så Fatal blir deras andra fullängdare. De blott två medlemmarna går under namnen ”Spider” på trummor och ”Kaos” på gitarr och vrål. Med lite googlande så kan man dock konstatera att det är rutinerade herrar bakom de två namnen. Bakom namnet Kaos finner vi Keijo Niinimaa som inte torde vara helt obekant då han även vrålar i Rotten Sound och även lånade ut sina röstresurser på Nasums avskedsturné.  När ett band har namnet Goatburner och låtarna har titlar som exempelvis ”Pool of Blood” och ”Lobotomized” så vet man vad som väntar. Det är ganska så exakt vad man också får när man lyssnar på Fatal av Goatburner. Schysst Death metal utan några större krusiduller. Som grädde på moset så inleds nästan alla låtar med ruggiga ljudstycken där man kan ana att människor går ohyggliga öden till mötes.  Goatburner bjuder på denna platta på tio låtar med death metal av klassiskt snitt. Tempot

Vånna Inget har sedan de släppte sin debutplatta ”Allvar” 2011 skakat liv i vår trasiga värld, spottat i motvind och ställt frågan: Vad händer om vi slutar drömma? Man skämtar liksom inte bort ”Vånna Inget” då de verkligen tar livet på för stort jävla allvar. Jag tror det är just det som gör att jag verkligen gillar dem. Det där lite naiva ungdomsoptimismen som man verkligen önskar att fler hade i dessa tider. Ett band som ”Vånna Inget” behövs liksom idag mer än någonsin.  Så det är ju både tur att vi nu kan välkomna deras fjärde platta ”True Romance” samtidigt som det är med ett stycke sorg i hjärtat då de aviserat att detta är deras sista skiva och att höstens och vinterns spelningar blir deras sista. Sista spelningen sker den 30 december i Skurup. Det är ett något mer moget band som hörs på denna platta. Dock utan att helt släppa taget om det som tidigare varit. Influenser från sångerskan Karolina Engdahl och gitarristen Tommy Tifts andra band ”True Moon” blir rätt tydliga här och d