Heavy Underground

Efter 19 års total tystnad på skiva återvänder plötsligt Fireside med åtta låtar som får tiden att stanna. Eller plötsligt kanske det inte hände om man ska tro de inblandade men det tog hur som helst sin tid att får till “Bin juice”. Men vilken skiva det blev. På något märkligt sätt lyckas bandet få in allting som var bra med Fireside på en skiva med tyngdpunkten på de tidiga plattorna. Ett återvändande till rötterna som jag tror kommer att ta bandet in i framtiden. Bin Juice NO DIGITAL RELEASE by Fireside

Ibland längtar man efter grindcore, d-takt och crust. Då är Industrial Puke lösningen och den fix du behöver. På denna ovanligt charmiga ep så får du allt detta och lite till levererat på ett osedvanligt elegant sätt. Det låter krispigt och rakt på sak. Allt onödigt är bortskuret och du får bara det som du absolut behöver. En välbehövlig tydlighet som jag önskar att fler kunde åstadkomma. Where Life Crisis Starts by Industrial Puke

Ibland tror jag att skivbolag sätter etiketter på band de släpper mest på skoj. I pressmaterialet presenteras Shaam Larein som ett “Goth-tinged Doom Rock band”. Vad betyder ens det? Egentligen? Tyvärr färgar det lyssningen en aning för mig som recensent för jag sätter mig ner och försöker hitta både goth och doom i “Sticka kniven i världen” men har svårt att höra det.  Istället hör jag mörk rockmusik som har hjärtat synligt för alla. Shaam Larein sällar sig till skaran musiker som använder delar av flera genrer för att skapa skör poetisk musik. Det ekar både Chelsea Wolfe och Emma Ruth Rundle samtidigt som både Black Sabbath och mörk psykedelia från det sena 60-talet smyger omkring i bakgrunden.  För mig som gillar det pretentiösa och inte ser det som någonting negativt så har den här skivan kvaliteter som sträcker sig långt bortom stela genrebeteckningar. Shaam Larein visar istället hur vacker rockmusik kan vara om man bara har tillräckligt stora ambitioner även om uttrycken ibland ka

  Välkalibrerad hardcore av bästa sort är vad vi bjuds på under de knappa 20 minuter som Manic Ride levererar tio låtar på. Det är svårt att inte gilla det raka tilltal som bandet har och deras lätt Wolfbrigadeinspirerade hc är väldigt sympatisk. Rakt mangel blandas med snygga melodier eller bara tjutande gitarrer. Här finns medryckande hits som “Out of nowhere” och låtar som är av mer knytnävskaraktär som “”The pressure” eller “Down in flames”. Ibland kan sådan här hardcore bli lite enahanda men Manic Ride har lyckats variera sitt grundkoncept på ett snyggt sätt som gör att det aldrig blir monotont. //Magnus Tannergren MANIC RIDE - A New Low LP QHC005 by MANIC RIDE

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)