Heavy Underground

  ”Å hon väntade, å hon väntade…” Här vill jag direkt i inledningen av texten att ni ser framför er hur jag likt Professor Balthazar (ett fantastiskt barnprogram i min barndom) vankar av och an. Olikt professorn så är det inte jag som ska värka fram en idé och en färdig produkt utan det är Kryptans första fullängdare som ivrigt inväntats. Sedan 14 februari är väntan över. Efter en del hintar och teasers tillsammans med två släppta singlar är ”Violence, Our Power” äntligen här. En tvåspråkig skiva med både svenska och engelska texter som den gode multitalangen Alexander Högbom väser ur sig på ett sätt som är perfekt. Tillsammans med Kryptans skapare Mattias Norrman har Alexander och Victor Parri på trummor skapat en inbjudande och intressant debut som jag vet att många med mig längtat efter. De delvis svängiga, grooviga partierna blandas sömlöst med stora ljudbilder och medryckande riff. Som jag nämnde tidigare så passar sången som en handske till melodierna och arrangemangen. Jag m...

  För många i min generation (generation X) så var nog den första kontakten med Misfits genom Metallicas cover på “Last caress” och “Green hell” som man hittar på skivan “The $5.98 E.P. – Garage Days Re-Revisited”. Plus Cliff Burtons t-shirt och tatuering med Misfits stulna maskot The Crimson Ghost.  Det väckte åtminstone nyfikenheten hos mig och när en kassett började cirkulera på högstadieskolan med skivan “Walk among us” så var det början på en livslång fascination för bandet från Lodi, New Jersey. Bandet bildades 1977 av Glenn Danzig och Jerry Only som även är de två medlemmar som utgjort det som kan kallas ursprungsmedlemmar genom åren. Läser man listan på folk som passerat genom åren så landar den på ett tjugotal personer vilket kanske kan förklaras av att både Glenn och Jerry verkar ha ett stort behov av kontroll.  Men vi ska inte fördjupa oss så mycket i konflikter och annat rabalder som förekommit genom åren utan koncentrera oss på perioden mellan 1977 och 1983. ...

Śmierć kommer från Stockholm och spelar punk med massa d-takt och med en hel del slingor som är influerad av den Polska punken. Detta är deras tredje platta efter de två ypperliga föregångarna ”Godzina pusta” från 2018 och ”Paranoia” från 2021.   Śmierć har säker sina rötter i den Polska punkscenen när det kommer till sina influenser men jag tycker att det finns en röd tråd genom deras tre plattor som utmynnar i en helt egen och modern identitet. Här på senaste plattan ”Opór” så är det väldigt tydligt att de står på helt egna ben och har ett eget sound. Ni som följt Śmierć från första plattan kommer såklart att känna igen er. Det är ju ändå punk med d-takt vi snackar om.  Dock så tycker jag att här så har låtsnickrandet snäppas upp en aning och likaså produktionen. Ninka som jag tycker är en strålande punkvokalist har aldrig låtit bättre. Opór betyder motstånd och det är precis den känslan man får av att lyssna på plattan. Man vill bara göra motstånd mot allt skit som h...

Vega hörde ni senast i punksensationen Dålig Isolering och nu har hon gått vidare som soloartist under eget namn. Talang saknas det inte här. Den här EP:n är skriven och producerad av henne själv hemma i Skarpnäck i sann DIY-anda.  Musiken är starkt influerad av främst en ung PJ Harvey vilket främst hörs i de råa och smutsiga gitarrerna och ibland i Vegas sångstil. Inget som helst fel i det för hon har ändå en egen röst med egen karaktär. Visst hörs det att detta är en debut och att allting inte riktigt fallit på plats än men å andra sidan sidan så är det väldigt uppenbart att här finns en talang som kommer att låta höra av sig under många år om hon själv vill.  De tre låtarna ger en inblick i ett ungt liv med allt vad det innebär. Vega sjunger med inlevelse och styrka där det behövs och med känsla och lätthet på rätt ställen. Det finns en skevhet i det hela som jag gillar. Det är inte helt bekvämt och följsamt men det förstärker bara hennes personliga uttryck. Ge Vega W några...

  Det är svårt att säga adjö till en nära vän. Och det är svårt att stänga en bok som berört dig på djupet. Men allting som har en början har också ett slut. Detta gäller även Novarupta. Sedan 2019 då den första plattan “Disillusioned Fire” släpptes så har den resan Novarupta tagit mig på genom de efterföljande skivorna “Marine snow” och “Carrion movements” varit en monumental upplevelse. Det har varit stenhård postmetal till skir och vacker instrumentalmusik. Olika sångare har gett unika röster till temat om de fyra elementen som utgör livet. Eld, vatten, luft och nu jord.  De tre tidigare släppen har alla varit magiska och den avslutande delen är inget undantag. Här finns alla beståndsdelar från de tidigare skivorna och plattan bygger långsamt upp känslostormen fram till den sista låten. Jag var helt tagen efter den första genomlyssningen. Novarupta har ett unik sound och mycket känns bekant men samtidigt hittar Stjernfeldt alltid någonting nytt att borra i det där musikalis...

Novarupta är ett projekt som jag har följt med glädje och spänning sedan den första skivan "Disillusioned Fire" släpptes tjugohundraforntid, och jag har verkligen njutit av att följa projektets utveckling och svängningar över de tre album som hittills getts ut. Och jag imponeras, inte bara över Alex Stjernfeldts förmåga att skriva musik som berört mig in i märgen, utan också över projektets ambitiösa visioner och identitet.  Och jag måste erkänna att jag haft möjligheten att lyssna på Astral Sands ett bra tag innan den här texten blev till. Men jag har liksom undvikit att lyssna på den. Dels för att jag vill ta till mig släppet på det sätt artisten bakom verket sett framför sig med singelsläpp och släppordning (av respekt), för att jag är nervös för att sätta min penna till verket (tänk om jag inte gillar det) - och för att det känns vemodigt. Det här är det sista släppet som kommer att komma under namnet Novarupta.  Skivan börjar rulla i hörlurarna. Jag stänger mina ögon, öp...

Novarupta är en 841 meter hög vulkan som är belägen cirka 270 km sydväst om Alaskas största stad Anchorage. Den hade ett stort utbrott som började 6 juni 1912 och pågick i tre dagar. Utbrottet var det största under 1900-talet och beräknas ha varit dubbelt så kraftigt som utbrottet av Pinatubo i Filippinerna 1991 och tio gånger utbrottet av Mount St Helens 1980 i den amerikanska delstaten Washington. Utbrottet förorsakade heta askfyllda gasmoln, så kallade pyroklastiska flöden, som medförde att ett cirka 120 kvadratkilometer stort skogsområde förstördes och täcktes av ett upp till 200 meter djupt täcke av aska. Området kallas för De tiotusen rökmolnens dal – The Valley of Ten Thousand Smokes.  Det stora askmolnet var mycket syrahaltigt och medförde att kläder som hängde på tork i Vancouver, som ligger 2 000 kilometer i sydostlig riktning, frättes sönder. Människor som bodde på ön Kodiak Island 200 kilometer från vulkanen fick stora problem med syn och andning. I den här podcasten t...

Han lovade fyra album. Sen sa han att projektet/kollektivet skulle dö. Vi fick fyra album. Tyvärr stod Alex vid sitt ord. Jag har ägnat många, många lyssningsminuter till att njuta av Novarupta och jag skulle så gärna vilja ha mer. Man kan inte få allt man vill här i världen så jag ska vara, och är, mycket nöjd med vad det otroliga kollektivet med Alex Stjernfeldt and Arjen Kunnen i spetsen har bjudit på. Min förälskelse tog ordentlig fart i och med ”Marine Snow”, alltså det andra albumet av nu snart fyra.  Det finns en röd tråd genom hela strömmen av låtar som jag ändå upplever hänger ihop även fast dom är uppdelade på fyra skivor. Inget är lämnat åt slumpen. Som vanligt när det gäller skapelser från Novarupta det vill säga. Den så otroligt vackra ljudbilden tillsammans med snygga, genomtänkta detaljer får mig att alltid känna mig som hemma och trygg i kollektivets musik. Jag förstår att det ligger mycket tid, svett och kreativt uttömmande bakom låtarna. Som traditionen bjuder hit...

Då har vi då kommit till den fjärde och sista plattan från Novarupta. Detta (konst?)projekt signerat den omåttligt begåvade Alex Stjernfeldt som måste har fler timmar på dygnet än oss andra vanliga dödliga människor. Med tanke på att jag håller de tre tidigare plattorna väldigt högt och Novaruptas bidrag till samlingsplattan ”In the loving memory of you” var så otroligt bra så har mina förväntningar på denna platta varit väldigt höga.  För mig så har Novarupta ända sedan första platta varit musik för människor som vill ha något mer och djupare än en stunds förströelse. Det kanske låter otroligt pretentiöst och det må så vara. Kanske musik för den tänkande människan låter bättre. Astral Sands är det och samtidigt så otroligt mycket mer. Jag har levt tillsammans med denna platta ett bra tag nu och jag kan lova att den har gått varm hemma hos mig. Den är kronan på juvelen och för mig ett magnifikt och värdigt avslut. Fyra starka plattor finns men denna är för mig den bästa av dem. Fö...