Hur närmar man sig ens en ny fullängdare av legendariska Totalitär? Det känns något övermäktigt måste jag säga. Så det har varit med skräckblandad förtjusning jag närmat mig denna platta. Jag tänker inte breda ut någon lång text om Totalitärs betydelse för Svensk (och internationell) råpunk för den betydelsen kan knappast överskattas. Jag tipsar er istället att införskaffa nummer 4 Av det utmärkta zinet TRAUMA. Där kan ni läsa allt och lite till om Totalitär.
Så det är alltså 20 år sedan den senaste skivan ”Vi är eliten” släpptes och jag misstänker att det är få punkplattor som är mer emotsedda än denna. Det fina med Totalitär är ju att dessa gubbar vet var de sysslar med. Det är underbar d-takt som tillsammans med riffen sedan länge är förfinad in i minsta detalj. Lägg sedan till Poffens karakteristiska sång så är vi i hamn. Vi snackar alldeles lagom mycket innovation och variation vilket känns tryggt.
Totalitär år 2026 känns precis lika relevanta och angeläget som för 20 år sedan vilket inte är någon liten bedrift. De rakbladsvassa riffen och den förbannade sången sitter som ett smäck! Det är helt enkelt så att vi behöver ett helgjutet Totalitär idag och det är precis vad denna platta bjuder på. Den är precis lagom lång (kort) och lämnar stor mersmak. Höjdpunkterna för mig heter ”Vad är det ni vill ha?”, ”Stolta barbarer”, ”Älskade USA”, och ”Fängsla dem alla”. Det är helt enkelt en riktigt bra platta och en väldigt värdig återkomst. Vinylen köper ni hos De:Nihil.
/Anders Bergström