Heavy Underground

Sludgekungarna från Värmland är tillbaka med en ny fullängdare efter 2023 års ”A Mind Designed To Destroy Beautiful Things” som var en riktig fullträff.  Nu är de tillbaka med ”Narcissist” som tar vid där förra plattan slutade. Vi rör oss fortfarande i Värmlands avkrokar och i samhällets mörka vrår precis som tidigare. Att lyssna på Slôdder gör lite ont och ska också göra det för livet är verkligen ingen dans på rosor för alla och Slôdder har styrkan och modet att genom sin musik berätta för oss andra om samhällets avigsidor. Ni som hört Slôdder tidigare kommer att känna igen er. Möjligtvis att vi på ”Narcissist” har ett band som är lite mer arga och att musiken är mer förfinad och pang på. Det känns som att Slôdder har skalat bort ett lager och håller på att finna kärnan och essensen av sin musik. Det är fortfarande svängigt och blytungt såklart plus att det känns att det finns en ärlighet och en genuinitet i musiken. Vad vi har här är en riktig juvel till platta som borde tilltal...

UZU kommer från Kanada och spelar punk. Jag skulle lika gärna kunna beskriva det som post-punk och anarko-punk då UZU rör sig i dessa vatten. Det som gör detta band lite extra intressant är att medlemmarna har sitt ursprung från Algeriet, Colombia och Quebec och har valt att sjunga på Arabiska. Något som jag tycker skänker en helt egen ton och själ till UZUs musik. ”A qui la liberté?” är deras andra platta efter deras självbetitlade debut som kom 2022.  Detta är en mörk platta som ställer flera allvarliga frågor om livet. Titeln kan översättas till ”Vem tillhör friheten?” och frågeställningar likt denna genomsyrar hela plattan. Varje låt känns hamrad i granit och rytmen känns i din ryggmärg då den griper tag i dig och vägrar att släppa taget. Det är liksom lönlöst att försöka fly, vilket är ett annat tema på plattan. Tiden hinner liksom ikapp oss alla. Sången är väldigt framträdande i mixen och det faktum att den är på Arabiska ger det hela en väldigt poetisk och dramatisk ton som ...

Endless Swarm är ett powerviolenceband från Skottland. De dök upp på min radar med sin förra platta ”Manifested Forms” som jag tycker är en fantastisk, den hamnar fortfarande på min skivspelare lite då och då. Så man kan lugnt säga att mina förväntningar var rätt uppskruvade då jag läste att ”The Body Hammer” var på gång.  Det skulle ganska snart visa sig att mina förväntningar uppfylldes och mer därtill. Det är roligt att lyssna på Endless Swarm då det hela tiden händer saker i musiken. Ständiga taktbyten och galen växelsång på ett sätt som inte låter forcerad eller för att briljera. Det känns som att det är gjort med glädje och för att hålla lyssnaren på halster och uppmärksam för vad som helst kan ju hända.  Denna platta känns som en helt naturlig utveckling från föregångaren. Det känns som att Endless Swarm har hittat sitt sound och har här gjort lite små justeringar för att leverera lite mer av sin Scottish powerviolence. Den är smittsam och när du väl släppt in den så be...

Jag kommer ihåg när liveplattor var någonting speciellt och någonting som man såg fram emot när man hade hört att det skulle släppas. Känslan när man för första gången hörde ”Decade of aggression” med Slayer eller ”Live after death” med Iron Maiden är oförglömlig. Men jag får känslan av att liveplattan idag inte är en lika stor grej. Gissningsvis så beror det på att band turnerar mer idag och vi musikälskare är lite mer bortskämda med att få uppleva våra favoritband live. Plus att idag så finns det ju ett outtömligt utbud av livevideor på youtube som man kan ta del av. Lyckligtvis så finns det ju människor därute som liksom jag gillar det här med liveplattor och som dessutom har den goda smaken att förse världen med limiterade sådana på vinyl också. Det franska skivbolaget Kick Rock har en serie med liveplattor och har hittills gett ut sex utgåvor i den serien. Det som jag tycker är kul är såklart att alla detta skivor är med punkband. Men inte bara det. Det är både hårdare band såsom ...

Till att börja med, tack för att du ställer upp på en intervju. Jag har sedan första gången jag såg dig på scen haft ett nyfiket intresse på dig som frontperson.  Tack själv! Nöjet är mitt.  Hur ser din musikaliska bakgrund ut?  Så länge jag kan minnas har jag haft ett stort intresse för musik – och i synnerhet extremmetal. I tioårsåldern började jag komponera egna låter på gitarr, men det var inte förrän i sena tonåren det tog fart och jag började musicera med andra – då som vokalist. Sedan dess har jag varit aktiv med olika band och musikprojekt inom black- och death metal, både i Sundsvall och Stockholm, innan jag landade i Övervåld.  Hade och har du haft stöd från tex familj och vänner i ditt musikskapande?  Absolut. Mitt musikintresse har i stort sett enbart genererat positiva reaktioner från familj och vänner. Min familj utgörs till stor del av den gamla skolans hårdrockare, så mitt val av genre var knappast särskilt kontroversiellt. Hade jag velat göra to...

Någon gång ibland händer det att man stöter på en platta som direkt sätter sig och allt bara känns rätt och riktigt och man tänker att satan i gatan va bra detta är. Exakt så var det när jag hörde ”For progress…”  första gången. Ultimate Disaster kommer från Richmond Virginia och spelar d-takt i den äldre skolan. Det märks att det finns rutin bakom instrumenten och att de kan sitt hantverk. Produktionen är sådär lagomt rå och ruff. Skruvar du upp volymen ordentligt och sluter ögonen så känns det nästan som att bandet står där i ditt vardagsrum och spelar bara för dig.  Allt på ”For progress…” känns angeläget och livsviktigt. Alla låtar på plattan är en vital pusselbit till helheten och varje bit är lika nödvändig. När man lyssnar på skivan  så griper den verkligen tag i en och vägrar att släppa greppet. Från första låten ”T.F.O.W” till avslutande ”Hymn for a Burning world” är man fast. Ultimate Disaster har med denna platta skapat vad som garanterat kommer att vara en av ...

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare sam...

Arbogakvinnan kommer från Stockholm och spelar enligt sig själva dödspunk. ”Alla ska med” är deras andra ep efter ”Nervsnittad” som släpptes i oktober 2022. Denna utgåva består av fem dängor av finaste sort som borde tilltala även den kräsnaste konnässör av hård musik.  Redan i inledande ”Så roligt ska vi inte ha det” så är det plattan i mattan som gäller. Det är en mer högoktanig hårdpunkbit som känns som ett slag rätt i solar plexus. Jag bara älskar det! Influenserna från döds framträder mer i andra spåret ”Nyckelfrågan” som har en lite smårockig inledning. Tredje låt ut är den mer ödesmättade ”Pyramidspel”, det är kanske min favorit på denna ep. Här snackar vi mer mellantempo och tungung med härligt desperat sång varvat med dödsrossling.  Denna ep bjuder på två spår till av underbar dödspunk och jag kan bara säga att om Arbogakvinnan fortsätter på detta inslagna spår så tror jag att de går mot en ljus framtid för denna ep är grymt jävla bra. Ett stort kliv framåt om jag j...

Dålig Isolering är ett av banden som gjort störst intryck det senaste året med sina två ep:s som bjuder på rå och oborstad punk av finaste kvalitet. Den senaste tiden har bandet synts spela live på en hel del platser och vi passade på att ställa några frågor om hur årets om gått varit.  Vad har det bästa varit med 2023 för er? En massa härliga spelningar, bland annat på Nalen (riktigt stort!). Vi har också släppt samlingsskiva som tryckts på lp och släppt en till EP, mycket har hänt i år! Finns det något ni ångrar att ni inte gjorde under året som gått? Njaaa inte vad vi kan komma på! Vi har haft jävligt kul och haft fullt upp! Nu har ju haft flera spelningar i år. Vad har ni lärt er som band av att stå på scen och spela för publik? Slappnar man själv av och låter sig ha kul har publiken det också, men också att publiken och bandet har en stark koppling, är publiken peppig blir vi det och tvärtom! En trött publik behöver inte vara en dålig spelning. Man får otroligt mycket från åsk...

Hej Malin Sandberg sångerska i Världen Brinner som är aktuella med en ny platta som heter “Reset” den 22 september.  Hur skulle du beskriva kommande skivan? - Som en dagbok från start till mål i att komma igenom något jävligt svårt.  Att trycka på reset och starta om. Peppig och mörk på samma gång.  Ni kör ju på svenska och engelska den här gången. Hur kommer det sig och vilka är de största utmaningarna att skriva texter på ett annat språk? - Skivan är 50/50 svenska engelska. Vissa låtar bara kom ut så. Utmaningen var väl mest om man kan släppa en fullängdsskiva med både och? Klart man kan kom vi fram till. Det är ju vårt band!  Vad skulle du säga är själva essensen i Världen Brinner, vad är er mission? - Vi vill bara ut och spela och ha kul. Och skriva musik som folk förhoppningsvis kan relatera till. Förhoppningsvis får någon tröst eller mod av något vi skrivit och det är det finaste! Du och resten av Världen Brinner har ju fantastisk energi på scenen. Hur har du u...