Det är svårt att säga adjö till en nära vän. Och det är svårt att stänga en bok som berört dig på djupet. Men allting som har en början har också ett slut. Detta gäller även Novarupta.
Sedan 2019 då den första plattan “Disillusioned Fire” släpptes så har den resan Novarupta tagit mig på genom de efterföljande skivorna “Marine snow” och “Carrion movements” varit en monumental upplevelse. Det har varit stenhård postmetal till skir och vacker instrumentalmusik. Olika sångare har gett unika röster till temat om de fyra elementen som utgör livet. Eld, vatten, luft och nu jord.
De tre tidigare släppen har alla varit magiska och den avslutande delen är inget undantag. Här finns alla beståndsdelar från de tidigare skivorna och plattan bygger långsamt upp känslostormen fram till den sista låten. Jag var helt tagen efter den första genomlyssningen. Novarupta har ett unik sound och mycket känns bekant men samtidigt hittar Stjernfeldt alltid någonting nytt att borra i det där musikaliska universumet som har blivit så bekant genom åren.
En stor del av Novarupta har varit fingertoppskänslan i valet av sångare på varje låt. “Astral sands” är inget undantag. Från Jonas Mattsson (Kazea, ex-Orochen), Per Stålberg (Division Of Laura Lee), Mark Wilson-Pepper, Kristoffer Åström (Fireside), Arvid Hällagård (Greenleaf), Patrik Wirén (Misery Loves Co), Fabian Brusk-Jahn och återvändande Martin Wegeland (Domkraft) gör alla några av sina bästa sånginsatser här. Patrik Wirén och Kristoffer Åström står nog för de två starkaste insatserna här.
Att lyssna på musik är en subjektiv upplevelse och man tillskriver musiken den betydelse man själv tycker passar. Novaruptas livscykel spänner över en tid där samhället stängts ner och världen har befunnit sig i kaos. För mig har den här musiken varit som en trygg tillflyktshamn där man funnit tröst och lugn. Kanske har detta förstärkt betydelsen av de fyra elementen. Kanske har det gjort att Novarupta blivit så viktigt för mig.
Så när den här skivan tar slut så lämnar den mig med känslan av tomhet och saknad trots att det bara är att vända på skivan och börja om på sida A igen när som helst. Men väntan på nästa del är över. Det kommer inga fler skivor med Novarupta vilket kommer att bli ett sorgearbete i sig. Samtidigt kommer jag att ständigt återvända till de här fyra skivorna under lång tid framöver. Och att den möjligheten finns är jag tacksam för.
/Magnus Tannergren