När Obstruktion återvänder på skiva så gör bandet det med en större dynamik och ett större omfång i sitt uttryck. Det är en säregen blanding av hardcore och döds med lite crossover, ja referenserna är många. Stenhårt är det hur som helst. Och det jag uppskattar mest på den här skivan är hur bandet vågar ligga kvar och nöta i ett riff eller ett groove när de hittar det istället för att hasta vidare. Det gör att dynamiken blir större än på föregångaren. Sen finns det detaljer i låtarna som fångar mitt intresse. Små saker som liksom sticks in i manglet. Korta gitarrgrejer, trumfills, tonartskiftningar, halvdolda melodier. Listan kan göras lång. Det är sådana grejer som skapar mervärde i musiken och Obstruktion sitter säkert på årsbästalistan med det här släppet som denna gång ombesörjs av Suicide Records. Och bara det är en kvalitetsstämpel som gör att ni också kommer att köpa den här skivan. /Magnus Tannergren The End Takes Form by Obstruktion
I augusti förra året så recenserade jag Sickrecys split med SlothPhantomMoth och i samband med den så gjorde jag en intervju med Sickrecy där de avslöjade sina planer på att ge ut deras ep ”First world anxiety” på splitsjuor. Nu är alltså den första av tre här. A-sidan tillhör Sickrecy och där bjuds det som vanligt på högkvalitativ grind med tillhörande obligatoriska blastbeats. ”Man´s the leech” inleder med plattan i mattan. En höghastighetsdänga om mänsklighetens girighet. Avslutar Sickrecys sida gör ”Last in line” som innehåller både tunggung och blastbeats. Sida b på denna splitsjua tillhör Distaste från Österike. Deras två spår är lite mer skoningslöst mangel utan så mycket krusiduller kan man säga. ”Vater” och ”Diarrhetorik” heter Distaste två spår och är du sugen på mangel så är dessa två spår vad doktorn kommer att ordinera. En mangelsingel av yppersta klass är vad som vi har här. Jag har sagt det förut och kommer att säga det många gånger till. Sickrecy...