Efter att Neurosis gick in i en förmodad evig dvala för några år sedan verkar Steve Von Till ha gått in i en mycket produktiv period. Det började 2020 med soloskivan “No wilderness deep enough” som var ett tydligt skifte i hur hans musik lät. Bort från americana och gitarrer och in med andra typer av instrument. Sedan släppte han poesisamlingen “Harvestman: 23 Untitled Poems and Collected Lyrics” som visade upp hur hans språk var en minst lika stor del av hans konstnärskap som musiken. Och förra året släppte hans psykedeliska alter ego Harvestman inte mindre än tre skivor under loppet av några månader. Lägg därtill en omfattande turné som soloartist under 2023. Så nu är det dags för nästa steg. “Alone in a world of wounds” tar vid där den förra soloskivan slutade på många sätt. Det är ett fortsatt utforskande av instrumentering och låtstrukturer. Texterna handlar till stor del om hur vi kapat banden till naturen och till varandra. En ganska vass civilisationskritik som är formule...
Det är lätt att bara fokusera på det Ministry som vi känner efter 1992. “Psalm 69” är naturligtvis en monumental milstolpe både för den alternativa musikscenen men också för bandet. Men innan dess hade Ministry en nästan 10 år lång karriär där den elektroniska musiken stod i centrum. Inte så konstigt kanske med tanke på att bandet kommer från Chicago som hade en nyskapande techno- och housescen. Det är rätt spännande att ta sig genom bandets tidiga skivor och höra den långsamma utvecklingen mot det allt hårdare uttrycket. I centrum står naturligtvis huvudrollsinnehavaren Al Jourgensen. Han är lika känd för sitt kaotiska leverne som för musiken han skapat. Med det sagt ska vi inte glömma Paul Barker och Chris Connelly som också bidrog till det musikaliska. Men Al är den som alltid funnits där och alltid dragit uppmärksamheten till sig. En ung Jourgensen Han beskriver sig själv som en hippie som provat alla droger som finns. Ett tag bodde han hemma hos LSD-gurun Timothy Leary ...