Då har vi då kommit till den fjärde och sista plattan från Novarupta. Detta (konst?)projekt signerat den omåttligt begåvade Alex Stjernfeldt som måste har fler timmar på dygnet än oss andra vanliga dödliga människor. Med tanke på att jag håller de tre tidigare plattorna väldigt högt och Novaruptas bidrag till samlingsplattan ”In the loving memory of you” var så otroligt bra så har mina förväntningar på denna platta varit väldigt höga.
För mig så har Novarupta ända sedan första platta varit musik för människor som vill ha något mer och djupare än en stunds förströelse. Det kanske låter otroligt pretentiöst och det må så vara. Kanske musik för den tänkande människan låter bättre. Astral Sands är det och samtidigt så otroligt mycket mer. Jag har levt tillsammans med denna platta ett bra tag nu och jag kan lova att den har gått varm hemma hos mig. Den är kronan på juvelen och för mig ett magnifikt och värdigt avslut. Fyra starka plattor finns men denna är för mig den bästa av dem. För varje ny platta så har Novaruptas universum växt och utvecklats för att kulminera med ”Astral Sands”.
Det känns som att alla pusselbitar fallit på plats med denna platta. Urstarka låtar där mina två personliga favoriter är ”Endless joy” och ”The Clay keps”. Det är så otroligt bra så att man känner gåshuden växa. Klart att man kan känna vemod på grund av att detta nu ska vara sista plattan men det känns dumt att göra det. Vi har fått fyra vackra, underbara, solida plattor att lyssna på från Novarupta. Vad mer kan man begära? Bättre att vara tacksam istället. Så jag bugar och tackar Alex för förmånen att ta del av Novaruptas underbara värld. Den förmånen har och kommer att fortsätta ge mig glädje.
/Anders Bergström