Vega hörde ni senast i punksensationen Dålig Isolering och nu har hon gått vidare som soloartist under eget namn. Talang saknas det inte här. Den här EP:n är skriven och producerad av henne själv hemma i Skarpnäck i sann DIY-anda.
Musiken är starkt influerad av främst en ung PJ Harvey vilket främst hörs i de råa och smutsiga gitarrerna och ibland i Vegas sångstil. Inget som helst fel i det för hon har ändå en egen röst med egen karaktär. Visst hörs det att detta är en debut och att allting inte riktigt fallit på plats än men å andra sidan sidan så är det väldigt uppenbart att här finns en talang som kommer att låta höra av sig under många år om hon själv vill.
De tre låtarna ger en inblick i ett ungt liv med allt vad det innebär. Vega sjunger med inlevelse och styrka där det behövs och med känsla och lätthet på rätt ställen. Det finns en skevhet i det hela som jag gillar. Det är inte helt bekvämt och följsamt men det förstärker bara hennes personliga uttryck. Ge Vega W några släpp till så kommer självförtroendet att växa liksom rösten.
Som sagt, en imponerande debut-EP som inte bara meddelar ankomsten av en ny begåvad artist utan också visar att återväxten inom svensk indierock finns där vilket känns väldigt bra.
/Magnus Tannergren