Heavy Underground

2024 fyller Heavy Underground 10 år och samlar därför pengar till Suicide Zero. En tusenlapp per år är målet. Psykisk ohälsa är en av de viktigaste frågorna vi har att lösa. Och alla känner någon som lider av det. Väldigt många ber inte om hjälp med konsekvenser som är ödesdigra. Men det kan räcka med att prata med någon annan människa för att det ska vända men ibland behöver man annan hjälp. Den finns alltid att få. Genom musiken som Heavy Underground berättar om på  www.heavyunderground.se  och i podcasten hittar många en mening med livet i den gemenskap som finns i scenen. Men ibland räcker inte det och det är därför vi vill stödja Suicide Zero och deras viktiga arbete genom den här insamlingen. Här kan du lämna ett bidrag Tack! Magnus Tannergren Heavy Underground

  Punkrocken har nu 50 år på nacken (lite beroende på hur man räknar) och för att vara en genre som på något sätt representerar revolution och revolt så skulle man ju kunna tro att den har överlevt sig själv flera gånger. Och det har den kanske gjort och därav de vågor av punk som svept fram någon gång under varje årtionden sedan dess födelse i New York och London.  Och något finns det ju som fortfarande lockar i den här genren för det startas band hela tiden. 2018 startade Borgerlig Begravning och vid det tillfället var de tre kusinerna inte fyllda 16 än. De gjorde tidigt väsen av sig kanske på grund av sin späda ålder men också för att punken de spelade var väldigt bra. Oborstad klassisk punkrock utan finess men med stor charm.  Nu är den andra fullängdaren här och den inslagna vägen har man inte avvikit från utan de fortsätter att leverera punk så som den kanske lät i slutet på 80-talet och början av 90-talet. Lite Asta Kask och Strebers plus en skvätt allsångsrefränge...

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi...

Redaktör Tannergren fortsätter att sammanfatta vilka skivor han tycker är bäst i nådens år 2023. Del 2 av 3. Läs om plats 10 -6 här . Ett Dödens Maskineri - Kulturkriget Hur följer man upp ett mästerverk som debuten "Det svenska hatet"? Man gör en till som är minst lika bra. Och kanske bättre i det avseendet att dynamiken är bättre och att skivan utvecklar det som redan var så bra. Och sällan har väl en skiva varit så välplacerad i sin samtid. En termometer i politikens röv som visar att samhället är sjukt.  Kulturkriget by Ett Dödens Maskineri Vännäs Kasino - st Ibland behöver det inte vara så jäkla svårt. Man tar ett gäng kompisar som gillar samma saker som du och så går man in i replokalen och spelar in en punkplatta. Det gäller alla. Även folk som Dennis Lyxén som tillsammans med sina vänner spelat in den här självbetitlade plattan där Sara Almgren äntligen kliver fram igen och frontar på sång och bas. Allt släppt med egentryckt skivomslag i minimal upplaga. Punkmagi. Vän...

  Redaktör Tannergren listar sina tio favoritskivor från året som gått. Och nu hinner du köpa någon av dessa, eller alla, som julklapp till dig själv eller någon annan. Del 1 av 3. Mezzrow - Summon thy demons 33 år efter debuten så kommer nu uppföljaren. Mezzrow är en legend i svensk thrashhistoria som nu får en välförtjänt comeback som inte känns onödig utan snarare välkommen och logisk. Modern thrash blandas snyggt med den gamla skolans känsla vilket gör att det här känns som en fräsch platta som konkurrerar med alla yngre förmågor.  Memoria - From the bones Det är svårt att sätta fingret på genren när man hör Memoria. Är det synth eller är det rock? Darkwave säger någon. Men det spelar ingen roll. Det är storslagen musik som förhäxar och för dig bort till en annan värld. Lite som på film. Dramatiska refränger och ett episkt anslag som imponerar. From The Bones by Memoria Introspektivet - Att få flyga bort Med alla nerver utanpå huden och med bröstkorgen på vid gavel så att ...

The Bitter And Sick And Die Alones kommer från Göteborg och ”Troubling Times” är deras tredje platta. Deras debut ”The prophet” kom 2015 och uppföljaren ”Fire storm” släpptes 2020. Mellan dessa släpp så han de också med en kassett innehållandes spännande covers på bland annat Ebba Grön och Pearl Jam. Den finns också digitalt via Förfallet Records Bandcamp .  Att beskriva hur denna trio låter utan att måla upp en nattsvart bild av vår värld, fylld av trasiga individer låter sig helt enkelt inte göras. För det är dit man transporteras när man slår på ”Troubling Times”. Sångaren och gitarristen Christoffer Johansson har en känslosam och mörk stämma som på ett själfullt sätt och med trygg hand guidar oss igenom det dystra landskap som lyriken och musiken på ett målande sätt beskriver. Allt med en nerv och en total närvaro. När plattan släpps fysiskt på vinyl så kommer även en serietidning med bilder skapade av Christoffer Johansson att bifogas för att ge det hela ännu en dimension....

Surut bildades 2017 i Tampere i Finland och ”Unelma” är deras första fullängdare. De har en tidigare EP i bagaget som de släppte 2020. För debutplattan så har Surut valt att sammarbeta med Suicide Records Finland. En kvalitetsstämpel i min bok.  Att beskriva hur Surut låter är inte helt enkelt då det är mycket som händer under den resa som ”Unelma” faktiskt är. Men för att försöka sammanfatta och bryta ner deras musik en smula så kan man väl säga att stommen består av black och hardcore. Släng där in några valda delar av post-rock och blackgaze också så börjar vi närma oss sanningen. Enligt bandet själva så ska ”Unelma” handla om den mörka och destruktiva sidorna av människan. Att utforska de personliga och mindre smickrande delarna av oss själva för att belysa vad det är som gör att människan orsakar både sig själv och de runt omkring oss skada och lidande. Med andra ord kanske inte de mest upplyftande eller de lättaste ämnena.  Musikaliskt så tycker jag att det håller hela v...

Vaknar mirakulöst utan feber och känner mig frisk. Tackar Elvis, Johnny Peng och övriga rockgudar jag offrade mitt snor till under gårdagens kvällsritual. Klockan står på 16.28, och jag beger mig mot andra Långgatan för att hämta ut mitt pass. Taggad till tänderna slänger jag upp dörren till armbandsuthämtningsstället  samtidigt som jag utbrister ett glatt, och väldigt högt, hallåååå. Det visar sig att jag kliver in mitt under pågående konferens, och blir hyschad. Jag byter kram mot festivalarmband. Nu kan ingenting stoppa mig. Mot andra långgatans skivhandel.  Jag har en tendens att alltid vara väldigt tidig. Och det är jag nu också. I min väntan på den för mig helt okända artisten Hands off plays kilo +++ från Holland bläddrar jag skivor och blir glatt överraskad av att se att de har samlat lokala skivbolag och deras släpp längst framme vid kassan. Bandet med det långa namnet går på scen. Det visar sig vara en duo med trummaskin, gitarr och synth. Jag lyssnar ...

  Viva Sounds - Dag 1, 1 December Ja, men då var det dags för Viva Sounds första dag i Göteborg. Den ursprungliga planen var att jag skulle vara på plats och samla ihop massa intryck för att sedan återge det i text och bild här. Men eftersom influensan från helvetsåker drabbade Surbrunnsgatan och mitt skäggprynta ansikte med full kraft får jag helt enkelt hålla mig inomhus, med förhoppning om att batterierna är laddade inför morgondagen.   Viva Sounds arrangeras av West Side Music Sweden och ska vara som en plattform för musikbranschen, artister och band. För er som inte vet vad Viva Sounds är så är det alltså en showcase-festival som utspelar sig på en rad olika scener runt om i Göteborg. Där band av olika storlekar och genre bjuds in för att spela på någon av festivalens scener runt om i staden. Förutom detta arrangeras också en konferens som samlar ihop branschfolk. En, vad det visat s...

Jag tror att det var 2019 som jag insåg att det fanns en ny våg av svensk thrash metal i vardande och den där vågen har sedan dess bara vuxit hela tiden. 2023 är inget undantag. Och det fina är att det är en bra blandning på gamla veteraner och unga förmågor som nu släpper skivor av hög kvalitet. Ibland känns det som om året är 1987 och inte 2023.  Vi kan väl börja med att två gamla rävar i branschen släppt ny musik i år. Fagerstas Kazjurol har ju varit återaktiverade ett tag och EP:n “Rage ´87” är precis sådär svinbra som man vill att det ska vara när man lyssnar på crossoverthrash. Det har ju tagit ett tag för dem att värka fram den här plattan men jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan en ny fullängdare kan se dagens ljus.  Förra året gjorde jag en serie poddar med gamla svenska thrashband och naturligtvis var Mezzrow med. Tajmingen var perfekt för det visade sig att bandet var på gång med att återutge deras enda fullängdare “Then came the killing” från 1990. Dessu...

När band av den kalibern som utlovas denna kväll besöker Sundsvall så har man liksom inget annat val än att ta bussen och förära grannkommunen med ett besök. På papperet så var det Prescriptiondeath som lockade mig mest men det skulle visa sig att alla tre band som jag såg levererade på topp. Innan det var dax att gå till Sveriges äldsta rockklubb Pipeline så kurrade magen och därför styrde stegen mot Bishops Arms där en sojaburgare och en kall öl skulle mätta min mage innan det var dax för mangel. Jag hinner knappt sätta mig till bords innan Flyktsoda-Johan och hans vän Wiking kliver in genom dörren. De hade tydligen haft samma idé som mig. Vi språkar en stund och mättar våra magar innan Pipeline och Stenstan Rämnar kallar på oss.  Första bandet jag såg var Hälsinglands Kronofogden. Ett underbart hardcore/råpunk- band som jag inte sett tidigare. Jag måste säga att de imponerade stort på mig då det var rätt tydligt att sångaren Arvid inte var nå vidare kry denna kväll då han hostad...

Second Class Kids 71:a släpp är en liveskiva. Bandet Kkpa från Trelleborg, veteraner inom svensk punkrock, bjuder på fjorton låtar som de hämtat från deras olika album. Material från mitten på 90- talet fram till det senaste i katalogen, ”Pestens tid” (2022), hinns med. Bra blandning från olika epoker, helt klart.  Kkpa (står faktiskt för ”Kasta konkelbär på Astrid” från början) levererar ett tight set av låtar och inspelningen är klar och tydlig. Inga problem med att höra sångaren eller instrumenten på grund av dålig ljudbild med andra ord. Jag har personligen hört Kkpa på olika samlingsalbum genom åren. Bandet har bland annat dykt upp på Definitivt 50 spänn (Birdnest -klassikerna), Röjarskivan och Sveriges jävla hjärta. I och med detta var jag nog bekant med hälften av spåren innan jag började lyssna in detta album.  Jag tänker att Kkpa själva har lyssnat mycket på Strebers/Dia Psalma, Charta 77 och Asta Kask genom åren. Influenserna känns tydliga. Är du själv en som lyssnat...

  Man måste ändå älska Dalarna. På väg till Borlänge ser SJ till att jag med 60 sekunders marginal missar min anslutning i Ludvika och blir sittandes i det sedan 60-talet renoveringsförbisedda stationshuset i en timme. Ganska snart dyker han upp. Killen från Falun som inte åker tåg så ofta. Han fattar snabbt tycke för mig trots att jag försöker se ointresserad ut med hörlurarna hårt instoppade i öronen och blicken långt bort. Han berättar på bred dialekt om både det ena och det andra samtidigt som han dricker någonting ur en Trocaderoflaska. När tåget väl kommer så ser han till att sätta sig bredvid mig samtidigt som han ger sin son goda råd i telefonen om att vara nykter när man träffar en tjej. Jag inser att min nya vän inte dricker Trocadero när han glatt erbjuder mig en slurk “Fireball” ur flaskan. Jag tackar nej och hastar av tåget när det stannar på Borlänge C.  Broken Dreams och hotellet ligger i samma byggnad bara ett stenkast från stationen så jag är snabbt installera...

Det är få band oavsett genre som med sådan precision lyckats sätta fingret på samhällsklimatet som Ett Dödens Maskineri. För tre år sedan satte debutplattan “Det svenska hatet” ett knivskarpt ljus på frågan om folkhemsrasismen, rasbiologi och högerextremism. Då tänkte vi nog att det var en beskrivning av en mardröm men idag vet vi att att mycket av dessa extrema strömningar blivit mainstream i svensk politik. Vi har till och med en justitieminister som på fullt allvar säger att “vi vaknat för sent" när det gäller invandring. Rasismens språkapparat har tagit över. Man ryser. “Kulturkriget” är en logisk fortsättning på debuten. Kampen om diskursen och hur vi ser på oss och andra är brännande aktuell med ett nationalkonservativt parti vid det egentliga regeringsrodret på båten med Tidölaget vid årorna. Och återigen prickar Ett Dödens Maskineri in de stora frågorna i precis rätt tid. Det gör “Kulturkriget” till en väldigt angelägen skiva.  Daniel Garpenbrings texter sätter ord på det ...

  Att utföra aktivism med musiken som hjälpmedel är inget nytt, men konstant så måste mänskligheten tydligen påminnas om all skit vi utsätts för i samhället varje dag. Människor är ofta skräp och skräp utför ofta mycket tveksamma handlingar. Just detta tas upp på ”Kulturkriget”. Ett Dödens Maskineri, som jag för övrigt tolkar som benämningen på hela livet i sig, ger oss den andra slagkraftiga skivan efter debuten ”Det Svenska Hatet”. Har man då tacklat av och tappat glöden efter succén som första skivan gav? Nej, verkligen inte. Snarare så har ilskan och frenesin tilltagit. I texterna har bandet fått med väldigt mycket av situationer och saker som är skevt i dagens samhälle. Orden spottas ut med ett förakt och ett hat som sätter en väldig prägel på Kulturkriget. Resan genom låtarna är en intensiv väg med energi, raseri och iver.  Det finns ingen tvivel om vad bandet vill få fram med låtarna och dom kommer göra sig riktigt bra live. Ursinnet mot livets orättvisor är en uppenbar...

"The punk is fucking dead" Enligt mer eller mindre trovärdiga internetkällor myntade Vivienne Westwood det så återciterade uttrycket någon gång på 70-talet som en signal på att punken höll på att falla offer för kommersialismen. Hon hade såklart rätt då, och är säkert glad nu när det kan slås fast att punken är mer vital och levande än på väldigt länge. I Sverige varje fall. Och vem hade trott att punken skulle explodera och växa sig så stark i just Sverige 2023? Men det är å andra sidan kanske inte så konstigt. Konstnärliga uttryck brukar ju vara en motreaktion mot samhället. Och när det idag blåser både bruna och högerpopulistiska vindar, inte minst i Sverige, blir ju punken en naturlig och viktig motreaktion för att på något sätt balansera vågen. Och det ger mig någon form av ljus och förhoppning för framtiden. Tack alla punkare. Ni behövs. Men nu handlar ju den här texten egentligen inte om mina tankar kring politik och punkscenen i allmänhet, utan ska vara en recension a...

Då var den alltså här, uppföljaren till ”Det Svenska Hatet” som slog ner som en bomb i punksverige och blåste nytt liv i genren. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag inte var lite nervös när jag slog på ”Kulturkriget” och satt mig ner för att lyssna igenom den för första gången.  För det är liksom ingen lätt uppgift att följa upp en platta i den kaliber som debutverket faktiskt är. Kollegan Svempa Alvevig skrev på sociala medier ”En platta så bra att man har två ex i vinylhyllan” om Ett Dödens Maskineris debut. Jag håller fullständigt med om det då det står två ex i min hylla också.  Dock så tar det inte ens 30 sekunder in i plattans första spår ”Vapen och ammunition” för att man ska inse att att den oro man först hade var totalt ogrundad. Med sylvassa texter om samhällets orättvisor och brunhögerns framfart i den Svenska politiken sätter Ett Dödens Maskineri fingret på många problem i dagens samhälle. De står dock alltid stolta på den lilla människans sida och viker inte en...