Heavy Underground

Hej, Sveriges Radio och Sveriges Television. Magnus Tannergren från Heavy Underground här. Först vill jag säga att jag är en stor vän av public service och jag konsumerar stora delar av min media via er. Jag är ju som ni kanske förstår väldigt intresserad av musik. Och genom åren har jag kunnat förlita mig på er för att upptäcka nya musik.  För mig har public service lyxen att kunna erbjuda ett utbud som ingen annan gör. Ni har bevakat allt från dansband, hiphop och hårdrock plus en massa annat som demoband och nya talanger som inte har stora skivbolag i ryggen och som inte får utrymme någon annanstans.  Man minns program som Ny Våg, Lilla Bommen, Inferno, P3 Soul, Ström, P3 Rock, Eldorado, Diesel, Musikbyrån och många andra saker. Allt i egna segment och med kunniga personer med specialkunskaper i redaktionerna.  Sedan ganska många år är det inte så länge. Istället har musikbevakningen i alla era kanaler slagits ihop eller lagts ner. Andres Lokko och Per Sinding Larsen ä...

Straight outta Eskilstuna kommer Aggressive Soccer Moms som vi skrivit om tidigare är på Heavy Underground . De spelar någon sorts postpunk tror jag men det kan vara fel. Det kan vara indie också. Men det spelar egentligen ingen roll. Det ekar i alla fall av The Stooges men också av Eskilstunas stolta rockarv från 80-talet med ett udda sväng och egensinniga texter. Det hela är högst njutbart och befriande att lyssna på. Det känns som att man skiter reglerna för hur det ska låta och gör någonting helt eget. Produktionen är lagom skramlig och med inslag av elektronisk musik så får man rock med djup och själ.  Fast egentligen tycker jag att du slänga ut dina förutfattade meningar om musik och bara lyssna på den här skivan. Du kommer att gilla det du hör. /Magnus Tannergren

  Jag ska erkänna att det var ett ganska blekt musikår i mina ögon. Jag saknade de där riktiga höjdpunkterna som verkligen grep tag i mig. Kanske är det därför som jag lät mig själv förloras i nostalgins tidsvirvlar.  För det som gjorde mig mest glad i år var gamla band som lät som de gjorde förr och nya band som gjorde ny musik som lät som om den var gammal. Nestor, Hellbutcher, Xion och Charta 77 är några sådana exempel. Jag blir extremt glad att lyssna på alla dessa skivor. De gör det bra och det låter inte trött på något sätt. Det är faktiskt tre riktigt bra skivor. Nestor och Hellbutcher är bra av samma anledning. De gör det som de gör med en övertygelse och de gör det på allvar. Det är inte en tribute till 80-talet utan snarare hårdrock och metal som är gjort med samma passion som banden på 80-talet gjorde den. Det blir på allvar helt enkelt.  Xion spelar thrash metal som om det vore 1987 och med den äran. Jag får samma feeling av “Beetween shadows and gods” som jag...

  Ett Dödens Maskineri spelade support till No Fun At All på Punked Up Friday i Västerås den 13 december. Här är bildbevisen.  Foto: Magnus Tannergren

Allt sedan Woody Guthrie och Bob Dylans tidiga dagar har en ensam man med gitarr haft ett romantiskt skimmer av revolt över sig. En tradition som burits vidare av till exempel Billy Bragg. Budskapet är viktigare än själva musiken. Fabian Brusk Jahn är kanske inte revolutionären med en gitarr som dödar fascister men hans musik har ändå samma funktion.  På “In the dungeons of Bäckabo” fortsätter han att berätta historien om att vara människa. Texterna handlar om drömmar och sagor, något som utgör grunden i oss alla. Detta till tonerna av den där vackra musiken som vi vet att han kan göra sedan tidigare släpp.  Det här är en fantastisk ep som för mig fungerar som en meditation när jag lyssnar på den. Ett kort avbrott i en grå verklighet som tillåter sinnet att vila i någonting annat. Låt inte det lågmälda lura dig. För här finns någonting väldigt stort. /Magnus Tannergren In the dungeons of Bäckabo by Fabian Brusk Jahn

  Blandar du filmmusik, doom och postmetal så får du en EP i två delar som skulle kunna användas som soundtrack i en film om yttre rymden. Den här mixen har Fredrik Jordanius gjort och vi bjuds nu på del 1 av 2. Phobos släpptes 1 november via Jordaniusounds av gitarristen him self. Alla delar av EPn är gjorda av Fredrik förutom trummor där man tagit hjälp av den färöiska trummisen Remi Kofoed Johannesen. Tillsammans har dom skapat ett verk som får mig att flyta med på en kosmisk färd. Jag vill bara lägga mig på golvet och åka med. Under fem låtar på totalt 18 minuter hinner det hända rätt mycket magiskt. Jordanius är en magnifik gitarrist med förflutet i till exempel Omnicidal, sessionmedlem i Lake of Tears och Sister Sin men för mig personligen mest känd som huvudsaklig låtskrivare i Egonaut. Sedan 2010 då just Egonaut gick i graven har Fredrik släppt några egna låtar som instrumental soloartist. Dessa ska ni såklart också kika på. Dom alltså helt instrumentala låtarna på Phobos ...

Jag brukar tänka på det som Roadburnmusik. Alltså den där hårda musiken som är svår att sätta fingret på vilken genre det rör sig om. Ett brett spektrum av mörk och rå musik som på något märkligt sätt berör på djupet. Här kommer de fem releaser som jag fastnat för under 2024 utan inbördes ordning.  Magnus Tannergren Redaktör, Heavy Underground Chat Pile - Cold World Cool World by Chat Pile Oklahomabaserad Chat Pile som tagit sitt namn efter slaggprodukterna från zinkgruvan i hemstaden  ger oss en uppföljare till 2022 års “God´s country” som har alla de där elementen man vi ha i den här typen av musik. Klara drag av noiserock men även sludge och hardcore finns här. Det finns ett mäktigt muller i alla låtar och ibland hör man nästan hur basens strängar fladdrar på basgitarren. En mäktig uppföljare som kommer att ta bandet till nästa nivå. The Jesus Lizard - Rack Rack by The Jesus Lizard Finns det något mer klassiskt noisrockband än The Jesus Lizard? Nej knappast. Bandet d...

Hostilia är ett ungt band både som band och till ålder. Men det spelar ingen roll här för den här EP:n är en smått fantastisk upplevelse att lyssna på som gamla thrash metal-fantast. Inspelad live i studion utan pålägg har producenten Jacob Herrmann fångat ett band som vet vad de håller på med.  Ni får klassisk Bay Area thrash serverad med en ungdomlig energi som inte hörs så ofta. Det är uppenbarligen ytterst kompetenta musiker som verkligen älskar genren. Tuggriffen rullar fram som en stridsvagn, sologitarren ylar och dubbeltrampet på baskaggen är snortajt. Lägg därtill en sångare som har det perfekta Chuck Billy-tonläget för den här typen av musik med en Paul Baloff-attityd utan dess like. Jag sitter bara och njuter. Och en en gång. Leveransen live i studion är fullständigt bländande.  Svensk thrash metal drivs just nu framåt av unga band som Eternal Evil, Sarcator, Disarray, Bloodstain och Eradikated som alla är fantastiska. Men Hostilia visar på den här EP:n att dom tillh...

Den 29 november spelade Charta 77 och Ulke på Saga Kulturhus i Torshälla. Charta 77 turnerar på sin senaste utmärkta platta "Den sista måltiden" och kompar Ulke i spelningens andra hälft. Det märkas att folk saknat Ulke i elektrisk form när ha rev av gamla Strebers- och Dia Psalma-klassiker. Han har ett nytt band på gång och nyheter om detta kommer runt årsskiftet.   Foto: Magnus Tannergren

Vaknar av katten som väcker mig alldeles för tidigt, och eftersom jag börjar bli farbror har jag helt tappat förmågan att somna om. Om det är den tidiga tvångsmorgonen, åldern eller kombinationen av dem som gör att jag är lite mer svårflirtad idag vet jag tyvärr inte svaret på. Morgonen börjar stilla med frukost och På Spåret, där sofflaget bestående av mig och min flickvän skrapar ihop 40 poäng och spöar skiten ur proffslagen. Gött. … Rör mig mot dagens första spelning, som är med Ior på en spårvagn, men innan det stannar jag till för en kaffe på Fyrens som jag tar med mig in på Bengans för att byta några ord med postindie-Alex. Vi pratar om post-indie, indie-post och hårdrock medan Helmet spelas i butikslokalen. Jag springer vidare mot 11:ans spårvagnshållplats. Väl på hållplatsen dyker två Åmålsbor, som jag inte sett på länge, upp från ingenstans. Vi är glada att se varandra och avhandlar bruksortsskvaller som bara Åmålsbor kan. Sedan kommer Studio Berserk-mannen. Vi kramas. Han ber...