Heavy Underground

  Så då var den alltså här. En sprillans ny och underbar fullängdare från noisegalningarna i Sex Dwarf. Som jag väntat och längtat. Efter första genomlyssning så konstaterar jag att det fortfarande låter väldigt mycket Sex Dwarf fast kanske på ett lite mer moget sätt. Det är lika kompromisslöst som tidigare men det känns samtidigt lite rockigare och melodiösare. Klart är att det har en lite djupare produktion än tidigare alster med en liten smula mindre noise. Men aggressionen finns kvar i drivor. Lyriken behandlar dels samma ämnen som tidigare men nu finner vi även aktuella ämnen såsom rekrytering till gängkriminalitet i ”Fonusbarn” och anmälningsplikt för offentligt anställda i ”Angiveri”. Allt förmedlas givetvis till tonerna av samma kaosiga och noisiga råpunk som tidigare.  Att lyssna på Sex Dwarf är för mig som en underbar stund där man rensar hjärnan och sinnet från allt skit som händer i denna värld. Det är litegrann som att göra en omstart och under den tiden så inser ...

  I mitten av denna månad släpper de svenska noispunkarna Sex Dwarf en ny platta. Det senaste de släppte var EP´n ”Sensou Hantai” 2019 så det har varit ett tag sedan vi fick höra nu musik från detta fantastiska band. Jag tänkte i denna text göra en tillbakablick eller en retrospektiv om du vill kalla det så av Sex Dwarfs diskografi. Dels för att ge er en chans att upptäcka detta band och dels för att jag själv tycker att det är roligt att lyssna igenom deras tidigare i släpp innan jag sätter tänderna i deras kommande platta ”Påhittad Värld”. Vi börjar med deras demo från 2012 som helt enkelt heter ”Sex Dwarf”. Det är en rätt ruff skapelse och visst kan man höra vissa element och byggstenar som kommer att vara en del av soundet på kommande releaser. Men det är ju just en demo också så jag tycker vi lämnar den och går vidare till EP´n ”Full av aska” som för mig är första släppet där vi på riktigt kan höra Sex Dwarf och deras noisiga och kaosiga sound som jag kommit att gilla väldigt ...

  Blessings kommer från Göteborg och ”Blodsträngen” är deras tredje platta. Att beskriva Blessings musik är inget man gör enkelt. Utvecklingen som skett sedan debuten ”Bittervatten” med sin skeva skramliga hardcore med en smula black metal-influenser är ordentlig. Föregående platta ”Biskopskniven” gav rätt tydliga signaler om i vilken riktning Blessings var på väg och det känns som att nu är säcken knuten i och med ”Blodsträngen”.  Post hardcore må vara en otroligt förenklad beskrivning av ett band i Blessings kaliber. Men om du tar Mastodon, Cult of luna och Tool och stänger in dem i ett rum tillsammans så skulle det kunna komma ut nåt snarlikt Blessings kan jag tänka mig. Det är nåt helt eget och det är ett band där varje medlem bidrar till helheten och varje pusselbit är absolut nödvändig. Det är ibland sludge och skitigt, ibland bedårande vackert. Ofta allt tillsammans flera gånger om i samma låt. Allt kan hända i Blessings musikaliska värd och det gör också det. Det är en...