Så då var den alltså här. En sprillans ny och underbar fullängdare från noisegalningarna i Sex Dwarf. Som jag väntat och längtat. Efter första genomlyssning så konstaterar jag att det fortfarande låter väldigt mycket Sex Dwarf fast kanske på ett lite mer moget sätt. Det är lika kompromisslöst som tidigare men det känns samtidigt lite rockigare och melodiösare. Klart är att det har en lite djupare produktion än tidigare alster med en liten smula mindre noise. Men aggressionen finns kvar i drivor. Lyriken behandlar dels samma ämnen som tidigare men nu finner vi även aktuella ämnen såsom rekrytering till gängkriminalitet i ”Fonusbarn” och anmälningsplikt för offentligt anställda i ”Angiveri”. Allt förmedlas givetvis till tonerna av samma kaosiga och noisiga råpunk som tidigare.
Att lyssna på Sex Dwarf är för mig som en underbar stund där man rensar hjärnan och sinnet från allt skit som händer i denna värld. Det är litegrann som att göra en omstart och under den tiden så inser man att man inte är ensam om att se hur på många sätt hemskt allt är. Man är helt enkelt inte galen utan bara förnuftig och klarsynt. Tack Sex Dwarf för att ni hjälper mig att hålla min skalle frisk.
Va fint det vore om Sex Dwarf får komma ut och spela live nu när plattan är släppt och jag hoppas jag får chansen att se dem framöver. Jag kan glatt konstatera att ”Påhittad värld” är ett styrkebesked från ett relevant band som fortfarande levererar på högsta nivå.
Intervju med Per från Sex Dwarf
Då jag verkligen gillar Sex Dwarf och vill ge fler chansen att upptäcka dem så drog jag iväg några frågor till sångaren Per som han hade vänligheten att svara på.
Hej Per! Sex Dwarf har ju en rätt lång historia. Kan du berätta hur allt startade?
Jag och Niclas hade träffats på en hel del lokala gigs i Sthlm, och pratat en hel del, detta var nog i slutet av Bruce Banners ”karriär”, och då hade vi pratat om att försöka starta något band i framtiden. Vi båda gillade japansk punk av den lite noisigare skolan, som Confuse, Swankys, Frigöra, Ferocious X, Framtid. Sen försvann Niclas för att studera i Australien där han var med i det australiska Burning Spirit-bandet Deathcage. Det gick några år och helt plötsligt var vi på samma spelning igen, Denna gång var det Melt-Banana och Mob 47 i Linköping, så då pratade vi om att vi skulle försöka få ihop något för han hade flyttat hem igen. Så embryot till Sex Dwarf bildades rätt tidigt, men utvecklades till ett fullt band 2012
Grattis till nya plattan ”Påhittad Värld”. Hur länge har ni arbetat med den?
Det enkla svaret är alltför länge. Vi är inget band som jobbar direkt snabbt. Vi spelade in den med Lillis i Blakklodge september 2023, sen ville vi pilla med en massa småsaker så mixning och mastering tog sin beskärda del. Och vi ville ha en person som gjorde grym art, så vi hörde oss för med Renata Rojo och hon började jobba med det…Så, det drog ut på tiden, men det spelar ju i helheten inte så stor roll eftersom vi vill få ut något vi är nöjda med på alla plan.
Hur skulle du beskriva nya plattan i jämförelse med de tidigare?
Jag tycker det är svårt att säga, för egentligen är det ju lite samma gamla vanliga Sex Dwarf, men ljudet är kanske lite mindre noisigt, och lite mer tryck i produktionen. Men det är ju inte så att det är något cleant ljud på något vis, utan stöket och oljudet finns där såklart, det är ju en del av oss. Jag tror att de som uppskattat Sex Dwarf innan kommer att känna igen sig men också att de kanske tycker att det låter lite annorlunda ljudmässigt, Ähh va fan vet jag…lyssnar ju inte på oss på det viset.
Vad vill du att människor ska tänka och känna efter att de lyssnat på ”Påhittad Värld”?
Jag vill bara att de ska känna/tycka att ”det här var ju ett jävla pärla-mangel”. Hoppas att de är nöjda, för vi är det…
Hur skulle du säga att Svensk punk mår idag?
Tycker den mår lite sådär. Mycket plattor som kommer..men väldigt mycket samma människor som spelar i nya konstellationer. Skulle vara fint med mer återväxt bland yngre människor. Väldigt mycket samma band som spelar på gigs, framförallt i Stockholm. Men lite av det ser man ju över hela Sverige, samma band på flyers…lite trist och inte så bra för den så kallade ”scenen”
Avslutningsvis. Nämn tre punkplattor släppt de senaste tre åren som bör finnas i allas skivhylla?
Oj vad svårt. Man glömmer ju bort så jäkla lätt…
Ultimate Disaster - For Progress… (2025) En sån jäkla D-takts pärla, de tar lite från de bästa D-taktsbanden och får till något fantastiskt.
Vampire - What seems forever can be broken (2024) Relevant anarkopunk som hyllar de gamla banden I en ny tid.
Home Front - Games of power(2023) En postpunk doftande pärla som blandar senare era av Blitz med Joy Division, vad kan gå fel?
/Anders Bergström
Kommentarer
Skicka en kommentar