Ett bra riff är ett bra riff oavsett vilka instrument man använder. Och när kollektivet The Brides Of The Black Room nu återvänder med vad de kallar säsong 2 är det vansinnigt snygg och effektiv mörk synthpop vi pratar om. I min recension av debuten “Blood & Fire” som kom 2022 skrev jag att bandet gjorde musik som lät som de bästa låtarna Depeche Mode aldrig lyckats skriva. På den här skivan gäller detta fortfarande.
Synthpop skrev jag men jag vill påpeka att det finns ett mörker i The Brides Of The Black Rooms musik som är väldigt säreget och unikt. Kanske är det Lea Alazam (Besvärjelsen) och hennes fantastiska röst som fått större utrymme på den här skivan som gör det. Men även sångaren Ghostheart kliver fram och ger musiken en underbar dekadent storstadskänsla. Temat handlar om vem som är din vän och ljus och mörker. Allt draperat i en vansinnigt snygg ljudbild.
Det här är ett av höstens bästa släpp som kommer att ge mig lite värme under de kommande månaderna. Musik är magiskt.
/Magnus Tannergren
Kommentarer
Skicka en kommentar