At The Gates - The Ghost of a Future Dead

Allt låter som det brukar. Inga egentliga nyheter rent musikaliskt. Men som vi vet så är ingenting som vanligt eller som det brukar för At the Gates.

Det här känns som en känslig och svår recension av en skiva. Det här är inte ett metalalbum i mängden eller en text man skriver lite okoncentrerat med vänsterhanden. The Ghost of a Future Dead är, vad jag tänker och förutsätter, det sista albumet från det band som så länge varit med bland dom svenska giganterna inom metal och format musiken och sättet vi ser på metal.

Sällan har en bortgång av en person inom musikscenen slagit så hårt och bottenlöst tragiskt som Tomas Tompa Lindbergs. Att elimineras från denna jord till följd av den vidriga cancersjukdomen är oerhört hemskt. Att drabbas av cancer i munnen när man är en av världens bästa vokalister inom metal är ännu mer surrealistiskt och brutalt ironiskt.

Själva låtarna och soundet går inte ifrån den så välkända och patenterade låtstruktur som vi känner ATG för. Jag hade inte förväntat mig en revolutionerande förändring heller. Låten Det oerhörda har en text som biter tag i mig. Dom andra låtarna får också en annan tyngd kopplat till att man är medveten om omständigheterna. 

Dock får jag oerhörda rysningar under första genomlysningen då just vetskapen om att Tompa spelade in sång och att skivan i helhet gjordes klar innan hans canceroperation.

The Ghost of a Future Dead… Att veta att man ska dö och lämna ett tungt och stort legacy efter sig som ingen någonsin kommer komma att uppnå på samma sätt. 

Det här blev mer en hyllning och text om Tompa än om kommande album. Det får vara så tänker jag. Det är ok och rätt.

I augusti förra året skrev Tompa själv på Instagram: ”Hoppas ni mår bra. Ta hand om er, era älskade och den tid ni har här på jorden”.

Tack för påminnelsen och vila i frid. Vi glömmer dig aldrig och du lever för evigt kvar genom din musik.

/Ylva Sjöstrand