Vi måste prata om boken om Birdnest Records (och en del annat)

Jag minns 90-talet. Eller rättare sagt, jag minns delar av det. För det är länge sedan nu och tidens dimma har slukat många minnen. Kanske var det dimmigt redan när det hände. Och i ärlighetens namn så kanske jag har förträngt en del också. 

Men en sak minns jag med tydlighet: Musiken med banden som ett litet skivbolag i Köping som hette Birdnest Records släppte. Jag minns hur det var att inse att det fanns band som sjöng om det man gick omkring och kände varje dag när man vaknade upp vare sig man hade ett jobb eller inte. För det varierade. 90-talet var på det sättet också. Jobben försvann. Man levde på A-kassa eller deltog i Arbetsförmedlingens projekt. Det var om sådant banden sjöng. Bland annat. 

Jag minns bilturerna i baksätet med en back Norrlands Silver till Köping och Smedjan. Jag minns spelningarna med DLK, Sober, The Past, Finkel Rokkers, Strebers, Dia Psalma. Och Charta 77. Naturligtvis. Alltid Charta 77. Det var ju liksom hemmalaget. De lokala hjältarna, även om man bodde i Hallstahammar. Jag minns hur glad jag var de där kvällarna och nätterna.

Rockmusik är en banal sak kan man tycka. Men för mig är det inte det. Alla kvällar och nätter som vi gnuggade trumhinnorna med alla de där musiken som Birdnest Records gav ut. CD-skivorna som vi beställde på postorder eller köpte på Skivbörsen i Västerås. Jag har kvar lådor med cd-skivor. Musiken trängde in i hjärnans fibrer och stannade kvar för alltid. 

Varje gång jag läser, ser eller hör nyheterna filtreras de genom den där väven av punktexter som omger mitt medvetande. Vare sig det är människor som flyr från kalla sinnen eller om jag inser att någon är ensam kvar. Dessa perspektiv är min inre moraliska kompass. Därför är musiken inte banal för mig. Musik är något extremt viktigt. 

Birdnest har alltid funnits där. Logotypen är en vapensköld och ett löfte. Birdnest känns som en familj. Banden hör ihop tillsammans med oss som köper skivorna och går på spelningarna. En gemenskap även om det bara är en känsla. 

Jag gillar den där känslan. Och jag är så tacksam att Birdnest Records finns kvar. Men att jag skulle få möjlighet att få bli en del av historieskrivningen om bolaget kunde jag aldrig föreställa mig.

Livet är bra jävla märkligt

Det började i oktober 2024. Jag såg på Facebook att Granberg tänkte skriva en bok om Birdnest Records och efterlyste bilder och arkivmaterial. Jag hade ju träffat på honom då och då och dessutom gjort ett par intervjuer med honom och bandet genom åren. Så utan att egentligen veta vad jag skulle kunna bidra med så skickade jag ett meddelande till honom och sa att jag gärna bidrar som bollplank, korrekturläsare, kaffekokare eller ja vad som helst egentligen. Jag ville ge någonting tillbaka som ett tack för allt.

“Låter som en dröm” svarade Granberg efter tio minuter och skickade 150 sidor råmanus någon dag senare. Och någon vecka senare sågs vi i Köping och där började en på många sätt helt hisnande resa för mig under hösten och vintern. 

Jag gjorde några bakgrundsintervjuer med Stephan “Kamelen” Johansson, Qina Hermansson och José Saxlund. Det var spännande att höra deras historier om både Birdnest och Granberg men också om punkscenen och musikscenen i allmänhet främst under 90-talet. Gemensamt för alla som jag pratat med om det här är hur viktig musiken kändes och hur mycket det påverkat deras liv. Jag känner igen mig själv i mycket av det som berättats för mig. Det har också varit spännande att höra om hur viktigt det har varit att göra saker själv. Det är också något som alla har gemensamt. Viljan att vilja göra något som betyder något. Och det uppstår en sådan kraft när olika människor samlas och gör saker tillsammans. Då kan man göra vad som helst. Inget är omöjligt. 

En kväll ringer Granberg till mig och frågar om jag inte kan skriva bandpresentationerna i boken också. Han funkar så har jag märkt. Han får en idé och så kollar han om det går att göra. Jag sa naturligtvis ja och fick en lista på cirka 80 av de band han ville presentera lite närmare. Det var kul att skriva underlaget till dessa presentationer och göra research på Discogs. Men jag ska erkänna att jag fick fuska lite och använda en AI-assistent för att göra grovjobbet.

Vid samma tillfälle frågade han om jag kunde göra ett förslag spellista som skulle ligga till grund för den samlingsskiva som släpps samtidigt som boken. Vi snackar alltså om att välja grejer från över 200 släpp i Birdnest katalog. Lite hits och lite deep cuts. Några av låtarna jag valde kom med på slutprodukten och att bara ha fått vara med att skapa en ny Birdnestrelease är mindblowing för mig. 

 

Andra märkliga saker som hände under vintern var att jag plötsligt satt backstage och käkade julbord med Per från Charta 77 två snubbar från Köttgrottorna och Ulke från Strebers och Dia Psalma i Torshälla av alla ställen. Egentligen var det ett avstämningsmöte om boken som skulle ske innan Chartas och Ulkes gemensamma spelning. Men det blev inte så mycket boksnack utan mest prat om Slades första skiva och allmänt häng. Sen fick jag göra en sådan där promenad från logen till scenen tillsammans med bandet som jag drömt om sedan jag var liten. Livet är bra jävla märkligt i bland. 

När släppte Slade sin första skiva egentligen? Ulke, Granberg och Stefan spekulerar.

Att få ihop en bok på 300 sidor om 40 års musikhistoria på åtta månader är ett vansinnesprojekt. Granberg har faktiskt gjort det och lagt ned ett enormt jobb med att minnas och skriva ner sin version av allt som har hänt.

Och han har samla ihop bildmaterial. Just det känns extra viktigt då mycket av sådant som posters, flyers och annat som berättat historien om det här skivbolaget brann upp tillsammans med Ögir hösten 2022. Jag hoppas att allt material som kommit in (och det är långt mer än det som presenteras i boken) kan visas upp på något annat sätt i framtiden. 

Nu finns boken på riktigt. Det känns väldigt bra. Det är en fin och viktig bok. Det är en fantastisk berättelse om musik, DIY, med- och motgångar, Köping och tron på att allting går att göra. Bara det faktum att boken nu finns är beviset på det om inte annat! Och att vi, men främst Granberg, fick ihop det här på typ 9 månader är en bedrift i sig. Men säger också något om Per Granbergs driv och passion för sitt livsverk som bandet och bolaget är.

 

Jag är så stolt över att ha fått bidra med en liten, liten, liten del i det här enorma projektet. 

Och en sak som jag lärt mig är att om man inte frågar så får man aldrig chansen att vara med om sådana här saker.

/Magnus Tannergren

Köp bok och skiva här