Xorsist – Aberrations

 

En sak står jävligt klart i och med det här albumsläppet: Med Aberrations tar Xorsist ett tydligt kliv framåt och visar upp ett band som inte bara har hittat sin identitet, utan också förfinat den. Albumet är mer moget, mer fokuserat och genomsyras av en självklarhet som bara uppstår när man verkligen vet vad man vill uttrycka. Här finns en koncentrerad vilja att definiera vilka Xorsist är — och resultatet är både kraftfullt och övertygande.

En av albumets största styrkor är samspelet mellan Birks avgrundsdjupa growl och Gustavs mer nerviga, intensiva röst. Kontrasten mellan dem skapar en dynamik som ger låtarna ett extra lager av dramatik och närvaro. Det är en vokal balans som inte bara fungerar, utan lyfter helheten.

För att lyfta några av låtarna så är fjärde spåret ett av albumets absoluta höjdpunkter. Här möts varierande tempon och omsorgsfullt komponerade partier i en struktur som känns både organisk och genomtänkt. Det är ett stycke musik där bandets hantverk verkligen skiner.

Bland de mest minnesvärda låtarna återfinns Faceless och His Shouldered Gaze, två spår som snabbt etablerar sig som favoriter. De är briljant skrivna och väcker den där omisskännliga fysiska reaktionen på mig som lyssnare — gåshuden på låren! Denfungerar som en personlig kvalitetsstämpel. Den melankoliska och vackra inledningen av His Shouldered Gaze visar dessutom att bandet behärskar mer än bara rå kraft. Även Disbelief förtjänar att lyftas fram som ett exempel på Xorsists förmåga att kombinera tyngd med känsla.

Det akustiska spåret …And Aged in Embers tillför ytterligare en dimension. Det visar inte bara på musikalisk bredd, utan också på en vilja att utforska fler uttryck än vad genren traditionellt kräver. Här framträder ett band som vågar, kan och vill mer.

Att album av den här kalibern fortfarande skapas är inget annat än en ren glädje. Xorsist framstår som mer än redo att axla manteln efter Entombed och Dismember som huvudstadens främsta fanbärare av old school-dödsmetallen. Aberrations är inte bara ett starkt album — det är en självklar kandidat till årets album 2026. Allt annat vore svårt att motivera.

/Ylva Sjöstrand