Som vi har väntat på att landets bästa röst ska hitta ett permanent hem igen. Ulke har varit lite borttappad sedan Dia Psalma försvann in i tystnaden för några år sedan och Strebers lär aldrig mer stå på en scen. Han har åkt runt med Charta 77 under det senaste åren och det har varit uppenbart att folk saknat honom.
Men nu finns det ett nytt band och tillsammans med Dadde Stark (Asta Kask) och Inge Johansson (Gatuplan m.fl.) så utgör de Vägsjäl. Den trepårs ep som nu släpps låter precis sådär som man vill att det ska låta. Trallig punk där folkmusiken möter Discharge. Ta det bästa från tidigare nämnda band och lägg på en egen karaktär och du har en ganska bra beskrivning.
Ulkes röst får ju det här att låta väldigt bekant men jag tycker ändå att Dadde och Inge ges utrymme för att ge musiken en liten annan karaktär. Att alla instrument hörs i produktionen gör att det här känns väldigt mycket som ett band.
Vänsternäven knyts hårt under öppningsspåret “Gamarna” och i “Stjärnorna” berörs jag av textrader som “Jag är bara här ibland”. Och jag myser när fiolen ljuder i introt på låten “Vägsjäl” som har ett snyggt körarrangemang i refrängen.
Gillar man Ulke och det han har gjort och gillar man svensk punk överhuvudtaget så är det här ett av årets mest välkomna släpp och jag hoppas och ser fram emot fullängdaren. Och jag längtar tills dess att bandet får ge sig ut på vägarna. Vi behöver ett band som Vägsjäl på svenska scener.
/Magnus Tannergren
