Titeln anspelar på det latinska uttrycket för att be om Guds förlåtelse men Isolated Youth behöver knappast be om nåd för den här skivan. En fantastisk mix av postpunk och indierock som ibland slår över i ett skamlöst flörtande med sådant som New Order och annan brittisk musik från tidigt 80-tal. Samtidigt låter det lite emo och väldigt här och nu. Det är underbart.
Det här är en sådan skiva som jag kommer att spela om och om igen för den suger liksom tag i dig när du lyssnar och släpper inte taget ens när den är slut. Jag ska erkänna att jag hade dålig koll på Isolated Youth innan men är grymt imponerad över hantverket och genomförandet på den här skivan och är glad för att jag fått upptäcka dem nu.
Stora känslor och mäktig indierock. Det kommer man långt på. Med eller utan Guds förlåtelse.
/Magnus Tannergren