Den här skivan tog mig på sängen ska erkännas. Jag har lite dålig koll på duon bakom det hela men vokalisten Sean Ingram från bandet Coalesce och producenten och multiinstrumentalisten Josh Barber har hur som helst skapat vad som kan vara något av det bästa jag hört i post metal-väg på mycket länge. Vi snackar Cult Of Luna-nivåer här.
Och vill ni ha fler musikaliska referenser så slänger vi in Isis, Red Sparowes och lite Tool (på ett bra sätt). Det är storslaget, ångestdrivet och fullständigt magiskt. Det är bara att lyssna på inlsedningspåret “Loose tooth” bidar sin tid och bygger upp ett bedrägligt lugn innan Sean Ingram levererar ett avgrundsvrål efter exakt tre minuter och en vägg av massiva gitarrer krockar med mullrande bas och trummor. Och den där dynamiken hittar du på flera ställen på “Life is violence".
Det här är en skiva att förlora sig i om och om igen. Det har jag gjort. Det är en skiva som kan rädda dig om du känner dig nere då extremt svärtad och tung musik släpar ut demonerna i ljuset så att de dör. Sen låter skivan oförskämt bra. Alla instrument har sin plats och hörs tydligt vilket skapar musik som har många lager med information.
Som sagt den här skivan slog ner som en bomb hos mig och jag har inte kunnat sluta lyssna på den på över en vecka nu. Det brukar säga något om en platta för mig. När den ständigt går på repeat utan att man tänker på det. Den bara är där och du vill att den ska vara där ständigt närvarande.
En klar kandidat på årsbästalistan för internationella band och kanske överhuvudtaget.
/Magnus Tannergren