Allt sedan Woody Guthrie och Bob Dylans tidiga dagar har en ensam man med gitarr haft ett romantiskt skimmer av revolt över sig. En tradition som burits vidare av till exempel Billy Bragg. Budskapet är viktigare än själva musiken. Fabian Brusk Jahn är kanske inte revolutionären med en gitarr som dödar fascister men hans musik har ändå samma funktion.
På “In the dungeons of Bäckabo” fortsätter han att berätta historien om att vara människa. Texterna handlar om drömmar och sagor, något som utgör grunden i oss alla. Detta till tonerna av den där vackra musiken som vi vet att han kan göra sedan tidigare släpp.
Det här är en fantastisk ep som för mig fungerar som en meditation när jag lyssnar på den. Ett kort avbrott i en grå verklighet som tillåter sinnet att vila i någonting annat. Låt inte det lågmälda lura dig. För här finns någonting väldigt stort.
/Magnus Tannergren