Live: Mimfest, Borlänge, Galaxen 20-21 mars 2026

Mimfest på Galaxen i Borlänge var väl från början tänkt som en kul grej för att fira att Mimikry fyllde 30 år 2024. Men tydligen, och tack och lov, gav det mersmak, för helgen 20-21 mars kördes det för tredje gången.

Med en lineup som skulle få vilken festival som helst att bli avundsjuk, eller vad sägs om just Mimikry x 2, The Baboon Show, LOK, Knogjärn och Hardcore Superstar för att nämna några av de ”tunga” namnen. Med dessa kan det inte bli annat än succé. På detta ska man lägga alla andra band, allt från klassiska punkband, till unga hungriga band, och alla levererade på topp.

Borlänge har en slogan som lyder ”Trevligt folk”, och även här visade sig staden från sin bästa sida, för folket på festivalen är alltid trevliga. Under hela helgen såg jag inte till ett enda bråk, ingen med dåligt humör, eller någon som ens var i närheten av något sånt. Visst fanns det någon som var lite överförfriskad, och några stycken som fick lite hjälp att komma ut i friska luften, men inte ens dessa såg missbelåtna ut.

Fredagen började i alla fall redan kl 16:00 med förfest, livemusik och mingel, innan det strax efter 18:00 drog igång på riktigt Hyrda Knektar som första band på den mindre av de två scenerna som användes under helgen, en perfekt start på helgen.

Efter det rullar det på hela kvällen, utan avbrott. Så fort det ena bandet är klara på scenen dra nästaband igång på den andra scenen, ett perfekt upplägg för att hålla publik och stämning på topp.

Kvällens andra band spelar då på stora scenen, och det är inga mindre än Hardcore Superstar, och det märks både på bandet och publiken att det är ett av helgens stora band.

Knogjärn får sen äran att spela på den mindre scenen, och här har vi som de flest vet ett band som alltid ger järnet.

Dags för helgens första spelning med Mimikry, en spelning som dom ägnar åt låtar som av en eller annan anledning inte längre spelas så ofta live. Och med några små överraskningar, som bland annat en låt de nyligen fick dra tillbaka, och en duett med norska Renate, var det en toppspelning.

Första lokala bandet, alltså från Dalarna, blev sedan The Sensitives. Och som vanligt bjöd dom en riktigt härlig spelning.

Efter det var det dags för ett av banden jag sett fram emot mest, då LOK intog scenen. Sångaren Martin kan nu också skryta med att han varit med alla år, och dessutom med tre olika band, då han tidigare år varit här med både Lillasyster och Lackland. Spelningen då, ja vad ska man säga. LOK lyssnade jag mycket där på 90 talet när allt började, och att äntligen få höra ”LOK står när dom andra faller” live på en scen, det var lite av en dröm som gick i uppfyllelse.

Nästa band till rakning var Offerblod, en ny bekantskap, men en trevlig sådan. Hårdaste bandet under helgen, brutalt bra.

The Hawkins skäms jag nästan för att säga att jag inte lyssnat så mycket på tidigare, av någon outgrundlig anledning. Jag har även sett dom live tidigare, men inte tagit till mig, tyvärr. För bra är dom, och live på Mimfest stora scen visade dom vad underhållning och bra musik är.

De Lyckliga Vännerna, ett coverband som ni säkerligen förstår spelar låtar av De Lyckliga Kompisarna, fick avsluta den första kvällen. Med sig på scenen hade man även Mart från just DLK, och bättre avslut på första kvällen kunde man inte önska sig.

Lördagen började sen med punkverkstad på Cozmoz strax bredvid Galaxen, där Ärkepucko hade workshop i punk under dagen.

Tillbaka på Galaxen så fick Coca Carola inviga lördagskvällen, och dessa herrar satte nivån för kvällen. Med sina hits fick man igång publiken från första tonen.

Xion, vad ska man säga? Trashmetal i sin renaste form, med hemmapublik och fullt ös, här har vi ett gäng unga män som vet hur en hårdrockspublik (och punk) ska tas.

Sedan var det ett av helgens största band att ta vid, The Baboon Show. Jag såg bandet för första gången för drygt fyra år sedan på samma scen. Den spelningen var jag på mest för att se Mimikry, hade inga egentliga förväntningar på The Baboon Show. Men dom körde över mig totalt, så den här gången var förväntningarna höga. Och dom var minst lika bra som förra gången, här har vi ett band som verkligen vet hur en publik ska tas.

Krigsstigen är en ny bekantskap, det tredje av fyra band jag inte lyssnat på tidigare. Och det är charmen med att gå på en sån här festival, man hittar nya bra band. Krigsstigen var en mycket trevlig upplevelse, som kommer att ljuda i högtalarna framöver.

Dags återigen för Mimikry att göra sin andra spelning för helgen, den här gången med en ”normal” setlist. Skillnaden vet nog egentligen bara Mimikry själva, för publiken är med på låtarna lika mycket båda dagarna. Men jävlar vad bra det är, att inte ALLA lyssnar på Mimikry är för mig en gåta.

Sista nya bandet för mig var Huggorm, trodde jag i alla fall. Jag har nog inte riktigt tänkt på att det är dom jag lyssnat på, då jag kände igen många låtar, men inte associerat med just Huggorm. Lite lugnare än annat under helgen, men det gick hem hos publik och undertecknad.

Trubbel var nästa på tur, och här har vi återigen ett band som vet vad dom håller på med. Högsta energi från start, och bandet kör över publiken totalt. En konsert med Trubbel KAN INTE vara annat än grym.

Killing Your Highness såg jag för första gången för några år sedan, på en liten scen på en gratisspelning. Därifrån gick jag med en WOW känsla, och den håller fortfarande i sig. Ett ungt band med en attityd och energi som jag tror många andra band är avundsjuka på.

Och så helgens sista band, och det fick i år bli Vänsternäven som avslutade helgen. Ett band jag lyssnat en del på, men aldrig tidigare sett live. Save the best for last, brukar det heta. Och för min personliga del kan jag säga att det verkligen var så i helgen, inget jag trott innan, men så blev det. Med sina politiska texter och energi på scenen så kan jag inte önska annat än att jag snart får se dom igen.

Så sammanfattningsvis kan man säga att det här blev en riktigt grym helg. Utsålt, fullt ös, trevligt folk, grymma band, bra stämning, fullkomligt fenomenalt ordnat, Eller som Martin i LOK uttryckte det, ”Det här är den bästa festivalen sedan Hultsfred”.

Helt slut, full av nya intryck, nya bekantskaper, med pipande öron och lycklig lämnade jag Galaxen, och jag HOPPAS att det här nu blivit en tradition, och det är jag helt övertygad om att jag inte är ensam om att hoppas på.

/Magnus Wågström