Vaknar av katten som väcker mig alldeles för tidigt, och eftersom jag börjar bli farbror har jag helt tappat förmågan att somna om. Om det är den tidiga tvångsmorgonen, åldern eller kombinationen av dem som gör att jag är lite mer svårflirtad idag vet jag tyvärr inte svaret på.
Morgonen börjar stilla med frukost och På Spåret, där sofflaget bestående av mig och min flickvän skrapar ihop 40 poäng och spöar skiten ur proffslagen. Gött.
… Rör mig mot dagens första spelning, som är med Ior på en spårvagn, men innan det stannar jag till för en kaffe på Fyrens som jag tar med mig in på Bengans för att byta några ord med postindie-Alex. Vi pratar om post-indie, indie-post och hårdrock medan Helmet spelas i butikslokalen. Jag springer vidare mot 11:ans spårvagnshållplats.
Väl på hållplatsen dyker två Åmålsbor, som jag inte sett på länge, upp från ingenstans. Vi är glada att se varandra och avhandlar bruksortsskvaller som bara Åmålsbor kan. Sedan kommer Studio Berserk-mannen. Vi kramas. Han berättar att han ska dricka sprit.
Tillslut kommer spårvagnen, alla får varsin långburk, och Ior drar igång sin spelning. Jäkla mysig grej.
Efter gigget varvar jag och Åmålsvännerna ned med en öl på ett nyöppnat Stigberget-hak. Vi pratar om att människor i mindre städer verkar ha slutat att umgås. Inser att jag glömt mitt festivalpass hemma, så jag lämnar i all hast och lyckas med konststycket att köpa mat, ta mig hem, äta maten och vara tillbaka på Långgatan på under 30 minuter. Världsrekord.
… Kommer till Andra Långgatans skivhandel för att se Bedu Badri, som är något försenade med sin spelning. I väntan på spelningen stämmer jag träff med Technomarre och Fiololi. Bedu Badri drar igång, och det låter lovande – men mina nerver är inte riktigt där än. Så jag lämnar efter några låtar med känslan av att Bedu Badri är ett band jag kommer kolla upp mer av i framtiden. Lämnar för Holy Moly.
På Holy Moly träffar jag Studio Berserk-mannen och Metal-Greg. Vi pratar om hårdrock, hur man får sin musik hörd, PR och hälsa. De går vidare. Mina Åmålsvänner från tidigare och Technomarre dyker upp. Flypaper går på scenen.
… Flypaper är mjukt och varmt. Han spelar akustisk gitarr och har en repertoar bestående av starka låtar och texter som resonerar med mig. Jag och Technomarre lämnar Holy Moly för att gå till Abyss. Fiololi ansluter.
Inne på Abyss träffar jag min nyfunna portugisiska vän (som hatar fruktöl), RockRoger, Skejtjonta och Hilning. Vi kramas. I väntan på första bandet hjälper jag RockRoger med att flytta på bord och stolar. Jag får en flis i handen som någon vill hjälpa mig att trycka ut. Jag säger vänligt men bestämt nej till erbjudandet. Jag och Hilning pratar om att han bygger egna harpor, men innan jag får reda på hur man gör går Fox Womb på scenen.
… Jag har aldrig hört Fox Womb innan, men de kallas tydligen för Göteborgs svar på Converge – så mina förväntningar är högt satta. Bandet smäller igång, och det är tryck i lokalen. Någon säger att ljudvolymen är för låg, jag håller inte med. Det märks att bandet och publiken är peppade, för huvuden börjar skaka i lokalen. Sedan, från ingenstans, rosslar sångaren fram en djup och tjock spottloska som han fläker ut över sin publik. Där och då dör hela spelningen för mig, och jag kommer aldrig mer att lyssna på Fox Womb. Omoget skitbeteende.
.. Byter lokal och hinner se ett band från Liverpool som heter Eighty Eight Miles, men min hjärna är fortfarande fokuserad på spottloskan. Så jag ägnar mig åt att dricka en öl och prata med mina vänner och försöker komma tillbaka in i modus. Träffar en kollega. Vi röker en cigarett och kramas.
Tillbaka till Abyss för att se Hilning, som ska göra sin första spelning någonsin. Där träffar jag hårdrocksmaffian, och vi pratar om att livet inte alltid är så lätt.
… Hilning går på scenen och det smäller på direkt. Musiken greppar tag och river livet ur mig. Jag gillar de folkmusikaliska tonerna som gömmer sig i musiken. Slås också av att musiken känns levande och organisk, samtidigt som det är stenhårt och framförs i ett skenande tempo. Och frontpersonen lyckas trollbinda mig, och publiken utan att avlossa en enda spottloska. Mäktigt.
.. Lämnar lokalen med extas i kroppen, och springer tillbaka till 2Lång för att se några låtar av Lillacs. Det verkar gött, men rör mig därifrån snabbt för att ta mig upp för backen mot Stigberget. Väl där tar jag några steg in på Skeppet för att se några minuter av Kristina Issa (hon är grym) och sedan vidare till Gatenheimska huset. Jag börjar bli trött.
Slås återigen av hur jäkla vackert det är inne på Gatenheimska huset (och att man inte får röra väggarna). Tar en stol i publiken och sitter ned för första gången ikväll.
… Arvid Nero går på scenen med sin gitarr och trummanordning. Han väver in en berättelse i mellansnacket som lotsar oss i publiken mellan låtarna. Spelningen rensar själen och vaggar mig in i lugnet. Jag imponeras över vilken låtskatt, röst och musikalitet han besitter.
Efter spelningen funderar jag på att gå hem och lägga mig i fosterställning, men någonting gör att jag orkar ta mig till Musikens Hus. I lokalen träffar jag några bekanta, men jag drar mig undan för att spara lite på krafterna.
… Death By Unga Bunga går på scenen, och det är punk ’n’ roll från Norge som framförs med briljans, humoristisk underton och trestämmiga gitarrer. Frontpersonen får mig att skratta högt flera gånger, och bandet smäller på ordentligt trots att det är lite glest med publik i lokalen.
Träffar mina Åmålsvänner som berättar om sin kväll. De är hänförda av Mary Shelleys spelning på Hängmattan och är rörande överens om att Viva Sounds ger mycket bang for the bucks. Jag håller med. Energin från dem gör att jag orkar flytta mina 96 kilo till Pustervik och ta mig upp till övervåningen för kvällens, och festivalens, sista spelning med Agitator.
… Agitator går på scenen och fullständigt välter mig. Det här känns på riktigt, viktigt och bandet spelar väldigt bra. Extra imponerad blir jag av basisten som på något sätt slår igång mitt hjärta.
Jag lämnar lokalen och beger mig hemåt. I mina lurar lyssnar jag på Agitator och funderar på om jag någonsin kommer att få reda på hur man bygger en harpa, varför någon tycker att det är en bra idé att spotta på sin publik och att det finns hus i Göteborg där man inte får röra väggarna.
Tack Viva Sounds, och tack alla människor som jag träffat.
/Emil Gustavsson
