Gillar du fuzz och stoner så torde ju inte Greenleaf vara obekant. Deras historia går
tillbaka till 1999 och de har sedan debutplattan ”Revolution Rock” som släpptes 2001
varit trogen stonerrocken. De bildades ju ursprungligen som ett sidoprojekt av folk
som annars huserade i band som Dozer, Demon Cleaner och Lowrider.
Medlemmar har kommit och gått under hela Greenleafs historia men den konstanta medlemmen är gitarristen Tommi Hoppala som funnits med sedan starten. Sedan
2014 så hittar vi också Arvid Hällagård bakom mikrofonen. Så musikalisk rutin
saknas inte.
Jag måste nog säga att Greenleaf med ”The Head & The Habit” nog har släppt sitt
starkaste album hittills. Detta från ett band som har släppt ett flertal grymma plattor.
Mellan de tunga riffen på denna platta så hittar vi ett texttema som baseras på
sångaren Arvids erfarenheter med att jobba med människor som lider av psykisk
ohälsa och missbruksproblem. Varje låt är en symbolisk kort historia som på nåt sätt
berör de temat. Så vi har alltså inte bara riff och fuzz i världsklass utan också texter
som berör verkliga problem som finns i vårt samhälle.
Topparna på plattan är många och jag vill nog påstå att Greenleaf har mig i sitt grepp
redan från första spåret ”Breathe, Breathe out” till att sista strofen av ”An Alabastrine
Smile” har klingat ut. Just nu heter dock mina två favoriter ”The Obsidian Grin” och
”The Sirens Sound” men det är inte omöjligt att det har förändrats till nästa vecka. Vi
har här ett band i högform som finslipat riffen till fulländning och en sångare som har
en strupe av guld, för det har verkligen Arvid Hällagård.
Har du en fäbless för tung stoner med ett härligt groove och sångmelodier som ger
dig gåshud så är denna platta för dig.
/Anders Bergström