Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade.
På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling
i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring
hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen.
Musikaliskt så kändes det
som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var
uppföljaren många snäpp bättre än debutverket.
Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en
coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om
arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren
Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade
med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina
kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps
det även en bok med samma titel som plattan. Sångaren Henrik Levahn skrivit den.
Ska man göra något så ska man göra det ordentligt brukar det ju som bekant heta. Här
går man hela vägen och lite till.
När det gäller musiken så har Horndal utvecklats ytterligare. Ett mognare band med
mer melodier och sväng. Proggiga element har också vävts in i musiken på ett snyggt
sätt. Dock så kikar tyngden och råheten fram titt som tätt vilket gör att det liksom träffar bättre. Det hela blir mer dynamiskt och effektfullt. Jag välkomnar denna
utveckling och är rätt övertygad om att Horndal kommer att vinna många fler fans
med denna platta och på kommande turnéer.
En liten petitess i sammanhanget är att
jag gillade att de hade en del texter på svenska tidigare. De har den inte denna gång.
Men som sagt det är en bagatell.
Jag kan bara avslutningsvis säga att om du gillar Horndals tidigare plattor så har jag
svårt att se att du inte kommer att gilla denna platta. All hail the head Hammar man!
/Anders Bergström