Att dödsmetallen i början av 90-talet kring Stockholmstrakten ligger Crawl extra
varmt om hjärtat kan man nog anta. För här har vi ett band som plockat russinen ur
den finaste dödsmetallmyllan och smidit ihop en platta med den elakaste, smutsigaste
och hårdaste dödsmetallen på rätt länge. Alla inblandade bakom musiken har svart
bälte i dödsmetall och Joachim Lyngfelt har en strupe som är skapt för att vråla
avgrundsdjupa deathgrowl med. Allt detta tillsammans får ibland nackhåren att resa
sig av lycka.
Höjdpunkterna på denna platta är många och ligger tätt. Måste jag välja så är jag
väldigt svag för ”Throne of molten bones” som har ett blytungt avslut och ”Until they
crawl” som på mindre än tre minuter går från snabb underbar death till svängigt,
underbart och smutsigt tunggung så att kroppen har svårt att vara still och en gammal
dödsdyrkare som jag drömmer sig tillbaka till forna moshpits med medföljande
nackont.
Så för att sammanfatta det hela så kan jag bara säga som så att om du i ditt hjärta har
en svaghet för death metal i den högre skolan så borde det klassas som brottsligt att
missa denna platta. Den är en glimrande uppvisning i hm2-döds i den högra skolan av
ett band som inte bara blickar bakåt utan dessutom tillför något eget också.
”Altar of disgust” släpps den 3 maj.
/Anders Bergström