”Everything sucks. Everything’s fucked” vrålar sångaren Jocke Lindström redan efter
några sekunder in i inledande titelspåret ” Shitegeist”. De orden berättar väldigt
tydligt vilken världsbild som Child målar upp för oss här på andra verket och med
sin punkiga och crustiga grind som är infuserad med svängig döds och d-takt.
Rovdjurskapitalism och konsumtion förstör vår värld och vi ignorerar alla varningar.
Ett polariserat samhälle har resulterat i hat, krig och terror och vi går mot
mänsklighetens undergång. Detta är några av de teman som Child tar upp på denna,
deras andra platta.
Det är ett Child som kanske mer funnit sitt sound och sin identitet som vi finner
här. Mer variation och lite mer av allt. Men tro för all del inte att man har gått och
mesat till sig! Icke sa Nicke. Däremot så är detta en mer sammanhållen platta vill jag
påstå. Märk väl att detta kommer från någon som håller debuten högt. Femte spåret
”I will refuse” gästas av David Sandström (Refused) och funkar som en liten
andningspaus om är en svinbra sådan. En punkigare dänga med högt tempo som
mycket väl skulle kunnat kännas malplacerad men på nåt märkligt sätt så funkar det.
Den följs av den underbara ”Golden chasms” som direkt startar med ett vansinnigt
tempo och aldrig låter dig hämta andan. Kanske min personliga favorit på hela
plattan.
På ”Shitegeist” så har man lagt i en högre växel och jag håller nog denna platta något
högre än debuten. På 25 minuter så lyckas Child klämma in allt som är bra med
hård musik av det här slaget. Resultatet är en liten grindjuvel som släpps den 29 mars
av Suicide Records.
/Anders Bergström