Äntligen är horror-gübbarna Larry Lethal, Pat Splat, Pete Stooaahl och Unspeakable Emp tillbaka med en färsk platta!
Som vanligt och precis som tidigare så grottar man ner sig ännu djupare i det härliga träsket fullt av skräck, blod, slasherfilmer och snygga blinkningar till den delen av kulturen. Namnet på den bästa låten på utgåvan döpt till ”Harvester of Horror” är just en sån fin blinkning.
Jag var väldigt förtjust i förra släppet ”1981” och lyssnade fruktansvärt mycket på den. ”Gött att dom släpper en skiva rätt snart igen” tänkte jag när jag fick nys om kommande släppet. Tydligen har jag helt tappat greppet om vad ”snart” betyder för den kom 2017…Jag väljer att se det som att albumet aldrig blir ointressant eftersom jag fortfarande nöter det.
Nå ja, fokus på F.K.Ü.s senaste skapelse nu. Den snabba och proffsiga thrashen är alltid lika fyndig. Eftersom man hämtar inspiration från en filmgenre som innehåller massor av material kommer det alltid nya och påhittiga låttexter. Dom tio spår som det här sjätte albumet i ordningen innehåller är alla väldigt stabila. Produktion och ljudbild är som på alla andra släpp perfekta (Konstigt vore det annars! Snabbhyllning till Mr Mackrory).
Är det FÖR perfekt och välpolerat…? Nej nej, allt är ju dränkt i blod och väl vässade knivblad. Låtarna ”The Horror and the Metal” och ”You are who you eat” förtjänar lite extra hyllning. Jädrar vad fint Emp trummar på bra i slutet på sistnämnda låt.
Allt är snyggt, bra, blodigt och jag tycker om det här väldigt mycket!
/Ylva ”Yellow Eyes” Sjöstrand