Enligt bandet själva så handlar texterna på ”The Islands” om ”Motstridiga visioner
om staden Stockholm och dess öar”. Som om inte det vore nog så vill man vidare
”fokusera på de underjordiska dimensionerna av staden, som exempelvis ideér om
kloakcafeér och underjordiska biografer”. Jag menar, blir man inte ännu mer nyfiken
när man läser rader som dessa så vet jag som skulle kunna locka.
Att beskriva den musik som VAK spelar är verkligen ingen lätt uppgift. Men en
fingervisning är väl progressiv sludge. Allt kan hända under en fullängdare med VAK
och gör också det. Plattan inleds med den lätt syntiga ”Passport” för att sedan övergå
till den brutala och blytunga ”Panorama” som sedan övergår till den mer jazziga
”Sewer café”.
Det kanske låter osammanhängande och schizofrent men tro mig, det
är det verkligen inte på något sätt. VAK är en samling ruggigt duktiga musiker som
får allt att falla på plats och att låta, ja, att låta som VAK. Ett band med en egen
identitet och stil. Något som jag vill påstå är rätt unikt idag.
Jag vill ge en extra eloge till sångaren och basisten Jesper Skarin. Han har en röst
som är som gjord för denna musik. Precis lagom raspig och rå. En perfekt frontman
för ett galet band som VAK där det inte finns några som helst gränser. Singeln från i
våras lovade mycket. Plattan levererade allt och lite till.
/Anders Bergström