Men nu är det ändring på det. "Born into the twisting rope" börjar i ett rasande tempo, och slutar aldrig. Den liksom flyttar mig, och sig själv, i en konstant framåtrörelse där knytnäven och apelsinhanden gör sitt bästa för att hänga med.
Överhuvudtaget ger plattan ett väldigt stabilt intryck. Låtarna är där, produktionen sitter som en sportkeps och det är extremt välspelat. Från första till sista ton.
Det gör inte heller något att Industrial Puke är bestyckade med en av de bästa skrikgubbarna i genren. Linus Jägerskog röst borde säljas på burk.
Ja. Ni fattar att jag gillar det här.
Det enda jag, personligen, kan sakna i det här är ett lugnare parti där man kan hämta andan och hinna reflektera över vad man faktiskt har varit med om. Men det här är ju inte postrock. Det är håll-käften-och-spänn-fast-dig-för-en-jävla-åktur-crust. Så vad mer kan man begära egentligen? Stötta bandet, och Suicide Records (ett av de finaste underjordiska skivbolag vi har i Sverige) och köp dig en vinyl.
/Emil Gustavsson