Det är 33 år sedan Mezzrows senaste, och hittills enda, skiva “Then came the killing” gavs ut. Den kom precis i slutfasen av thrashens storhetstid vilket är lite synd för av de band som spelade thrash metal i Sverige på den tiden var Mezzrow ett av de mer kompetenta. Med sin Bay Area-influerade thrash som hämtade kraften från band som Testament, Forbidden och Heathen så hade nog Mezzrow framtiden för sig egentligen om de hade släppt skivan något år tidigare.
Så att nu år 2023 sitta här med en splitter ny Mezzrowplatta känns rätt bra. Särskilt eftersom skivan “Summon thy demons” tar vid där föregångaren slutade fast med en uppdaterad ljudbild naturligtvis och ett modernt anslag. Men i botten hörs samma influenser och bandet återanvänder på ett elegant sätt känslan från thrashens guldår utan att det känns enbart som en nostalgitripp.
Låtarna på den här skivan är en mäktig samling. Här ryms både det hårda riffandet och de melodiska refrängerna vilket gör att helheten känns lättillgänglig utan att för den delen bli mesig. Lyssna bara på singelsläppen “Through the Eyes of the Ancient Gods”, “Beneath the Sea of Silence” och “King of the Infinite Void” så fattar ni vad jag menar. Men här finns även tyngre pjäser som inte tar några fångar som titelspåret eller höghastighetsprojektiler som “Dark spirit rising”.
“Summon thy demons” känns inte som en medelålderskris utan snarare som en fullständigt relevant skiva som både avslutar det som inte blev avslutat på riktigt 1990 samtidigt som den tar spjärn för att knuffa Mezzrow in i framtiden. Jag hoppas verkligen inte att det tar 33 år innan nästa album kommer.
/Magnus Tannergren