Jag kommer ihåg mitt första möte med Orochen. Jag satt på ett tåg på väg mot Göteborg och surfade planlöst på nätet. Snubblar in på Suicide Records hemsida och läser om ett band vid namn Orochen. Blir mer än nyfiken då jag läser vidare vad deras musik och texter handlar om. Den förmedlade en världsbild som jag verkligen delar. Efter det tog det inte många sekunder innan Tylacine EP’n fyllde mina öron och givetvis så var både den och den kommande fullängdaren Anthroposcenic beställda inom kort. Båda vinylerna har spelats flitigt hemma hos mig sedan dess.
Den nyss släppta EP’n Wastelands är tråkigt nog de två sista livstecken vi får från detta band, dock så är det ett avslut som heter duga. Man ska ju sluta på topp brukar det heta och det är precis vad Orochen gör.
Wastelands består av två spår som de tydligen inte hann få klar till Anthroposcenic. Inledande Wastelands är det kargare och hårdare spåret med underbart härligt gästvrål från Christian Bonnesen. Hans arga pipa är en perfekt kontrast till Jonas Mattssons mer harmoniska sång.
Avslutande Moths Behind Pillars of Light är en mer lugn låt men man anar en tydligt budskap som går i linje med Anthroposcenic och Tylacine. Kapitalismen och mänsklighetens konsumtion som sliter och utarmar den planet vi bor på och alla dess övriga invånare.
När de sista noterna ljuder från mina högtalare så är jag både sorgsen då jag tänker på att detta är det sista jag får höra från detta underbara band. Men så är jag samtidigt glad för att denna underbara musik faktiskt finns kvar för många fler att upptäcka. För den förtjänar verkligen att upptäckas av fler! Orochen är död men länge leve Orochen och den underbara låtskatt de lämnat efter sig.
/Anders Bergström