Uppsala har ju en fin tradition av hårdare metal inte bara på grund av band som Watain och Misery Loves Co utan i min bok snarare för thrashlegender som Midas Touch. Och det är den traditionen som Morphetik försvarar med den äran på sin andra fullängdare.
För här bjuds det på riktigt kompetent thrash metal i samma skola som 80-talet bjöd på i Europa och främst i Västtyskland. Det ekar av Kreator på de tio spåren vilket bara kan ses som positivt. Jag har noterat att just den här ådran av thrash är stark just nu bland yngre svenska band vilket är befriande med tanke på att många har tittat mot den amerikanska västkusten historiskt sett.
Men här är det med andra ord fullt ställ från start till slut med riktigt ilsken thrash metal där riffen är rakbladsvassa och tempot är högt. En kritisk punkt i all bra thrash är sången som i modern tid mer har gemensamt med death metal än heavy metal vilket jag inte riktigt gillar. Vokalisten Julian Bellenox balanserar dock exakt på gränsen och gör sitt jobb perfekt.
Lägg därtill ett Ed Repka-doftande omslag med svampmoln, soldater i gasmask och nukleär zombie så har du ytterligare en riktigt bra svensk thrash metal-skiva att lyssna på.
/Magnus Tannergren