Förra året firade Bastard Grave 10 år i dödsmetallens tjänst. Att vi inte fick fira tillsammans med dom via ”Vortex of Disgust” redan då, utan fick vänta ett år kan jag förlåta dom för; albumet är ju en grymt stabil present till oss. Helsingborgarna har tidigare givit ut två fullisar 2015 och 2019 så tidsspannet på fyra år verkar vara deras arbetsform. Albumet som släpptes den 10 mars har gått varm här hemma på grund av att jag verkligen gillar det brutala och tunga som Bastard Grave ger. Simple as that!
Det är väldigt sällan eller faktiskt aldrig jag tackar nej till mörk, djup growl tillsammans med släpiga men samtidigt nerviga gitarrer. Lägg på dubbeltramp på dom tidigare delarna och jag är mentalt på ett riktigt mysigt ställe. Låtarna ”Hunger to Devour” och ”Eternal Decomposition” håller jag högst av dom åtta spår vi får under 39 minuter.
Det finns ingen riktig avstickare i mitt tycke som omkullkastar mig av förvåning. Som sagt är det ett stabilt album med bra hushålls-döds.
Jag är en enkel kvinna vad det gäller att bli direkt berörd av musik. Riffen som är så snygga och läckra är konstant återkommande.I en mörk konsertlokal hade jag inte kunnat hålla mig länge från att gunga i takt och nicka njutningsfullt.
Är det nysläppta det allra bästa som jag hört från dom? Nej, jag håller släppet från 2015, ”What lies Beyond”, som etta av dom tre albumen.
Soundmässigt skiljer dom sig en hel del från varandra och ”Vortex of Disgust” är mer hämtat direkt från avgrunden. Tro mig, jag gillar avgrunden och spelas Bastard Graves låtar i helvetet så kommer jag njuta.
/ Ylva Sjöstrand