Jag tror att jag attraheras mest av mörkret på de här skivan. Eller snarare hur det glimrar i mörkret av tung elektronisk
musik som blandas upp av en del riot grrrl-punk och darkwave. Tess de la Cour har lyckats med att skapa ett väldigt
vackert ljudlanskap för sitt Memoria på det andra fullängdssläppet. Jag vet egentligen för lite om sådan här musik för att kunna göra några rättvisa jämförelser så jag går bara på den
känsla som förmedlas. Det är en filmisk känsla som omger hela plattan och musiken tar dig som lyssnare med in i
en värld som känns både som en ödslig skog och som ett regnig Berlin. Och Tess de la Cours röst är ömsom vacker
och ömsom vass som ett rakblad. Ibland tänker jag på The Knife och ibland på Kathleen Hannah men mest tänker jag
på hur bra allting smälter samman till en vacker helhet. För trots sina vassa kanter och djupa mörker är den här skivan kanske mest vacker så som den bara är på grund av
en musikalisk ärlighet. En skiva att upptäcka om och om igen. /Magnus Tannergren