Viss typ av rockmusik ger dig en utomkroppslig upplevelse. Den berör dig djupare än annan musik och varje ton och takt orsakar liksom ett ärr i ditt inre. Det kanske låter pretentiöst men så känns det i alla fall när jag lyssnar på Venus Principles debutplatta.
Bandet som består delvis av avhoppade medlemmar från Crippled Black Phoenix har tillsammans skapat ett album som på många sätt trotsar all sans och logik. Först och främst tänker jag på hur man under de år som pandemin har härjat ens har lyckats spela in det här givet att bandet inte kunnat ses på grund av restriktioner och avstånd då medlemmarna bor i Sverige och Storbritannien. Givet musikens komplexitet och känsla inbillar i alla fall jag mig som lekman att sådant här skapas i fysisk gemenskap.
Musiken i sig är ett under av storslagen progressiv rock när den är som bäst. Jonas Stålhammar, Daniel Änghede, Daisy Chapman, Mark Furnevall, Ben Wilsker och Pontus Blom har lyckats foga samman alla sina influenser på en och samma skiva och skapat det där unika universumet som alla musik skapar för sig själv med egna regler och villkor vilket gör den större än allt annat man ställer bredvid den.
Det är 11 spår som spänner över en timme och krokar i varandra nästan sömlöst. Det är omöjligt att värja sig mot melodierna i riffen, Daniel och Daisys sång kompletterar varandra perfekt och hela instrumenteringen bjuder på så många överraskningar att det är omöjligt att redogöra för allting. Resultatet blir dock ett musikalisk landskap som kommer att ta lång tid att upptäcka. Tack och lov.
För det här är musik som måste få ta sin tid. Det är inte svårlyssnat men det är väldigt mycket av allting på ett underbart sätt. Ena sekunden låter det som Nick Cave och andra sekunden låter det episk Pink Floyd. Stora körer byts mot lågmälda meditationer för att nå bombastiska crescendon.Det är rockmusikmagi på riktigt.
Så låt dig inte skrämmas av Venus Principles ambitiösa debutalbum om det känns stort och svårlyssnat. Gör dig tjänsten och ta dig tiden att ta dig in i “Stand in your light”. Du kommer inte att ångra det.
//Magnus Tannergren