Heavy Underground

 19 år efter senaste plattan “Get shot” så kommer nu åtta nya låtar. Kvar i bandet är Kristofer Åström och Pelle Gunnerfeldt från originaluppsättningen och dessutom Kate Breineder och Jacob Douglas på bas och trummor.  Det finns ju alltid en risk med band som efter många års dvala plötsligt får för sig att spela in ny musik. Men samtidigt är det ju väldigt spännande att se vad som har hänt under tiden som musiken fått vila. När Fireside försvann så hade dess musikaliska utveckling gått från 90-talets tidiga posthardcore till mer experimentell rock och vidare till något mer basalt rock.  Sen dess har Åström och Gunnerfeldt ägnat sig åt solokarriär och musikproducerande med den äran. Båda har blivit mästare på sina respektive värv under de två årtionden som förflutit. Men nu är det alltså dags att återbesöka Fireside för att se vad som händer när de nästan 20 år äldre ska blåsa liv i elden igen. Och det som hänt är väl egentligen att vi får det mesta man kan förvänta sig av...

  Riktigt bra grindcore hämtar energin från punk, hardcore och death metal. Napalm Death är väl det uppenbara exemplet när de åren 1990 och 1992 släppte “Harmony corruption” och Utopia banished” som har den där perfekta legeringen av nämnda genrer.  Svenska Sickrecy som bildades 2021 har fattat precis det. Med medlemmar ur World In Ruins, Birdflesh och General Surgery finns kompetensen samlad för att göra något riktigt bra. Och det är precis vad man har gjort. Här hör ni exakt det jag beskrev inledningsvis. Blastbeats blandas med tunga tuggande riff läckert draperade med lagom tydliga melodier och det hela toppas av med stenhård samhällskritik i texterna. Dessa framförs snyggt av Adde Mitroulis (Birdflesh) som har det där growlet som balanserar på exakt rätt sida av hörbarhet så att texterna framgår med all önskvärd tydlighet.  Det var länge sedan jag hörde en så helgjuten svensk grindcoreplatta. Kanske beror det på att jag delar samma referenser som bandet vad gäller den...

 

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

 

Unsane live i Stockholm Det är höst i luften och jag befinner mig på Hornstull strand i Stockholm för att gå och se Unsane och Maggot Heart. Det är en måndag. Under eftermiddagen har jag noterat att spelningen är flyttad från Debaser Strands stora konsertlokal till den mindre Bar Brooklyn som ligger vägg i vägg. Jag hade redan förstått att biljettförsäljningen gått trögt. Måndag är naturligtvis inte en optimal dag för högljudd noise rock för många. Väl inne en halvtimme innan förbandet Maggot Heart ska gå på scenen är det oroväckande glest i lokalen. Jag har dock trevligt sällskap av Aftonbladets frilansande hårdrocksskribent Sofia Bergstöm och vi snackar om det här med spelningar och biljettförsäljning över varsitt glas Pepsi Max (det är ju en dag imorgon också). Hon bekräftar att det är många som har problem efter pandemin. Förklaringarna är fler kommer vi fram till. Antalet spelningar som fördröjts av covid och nu ska genomföras. Att folk drar sig för att gå på spelningar på grund...

Sist jag pratade om Sarcator förutspådde jag dom en lysande karriär och jag hade en längtan efter deras kommande, andra album.  Ord som ”framtiden och återfödelsen för scenen är tryggad” yttrades. Sarcator behöver inte vänta till framtiden, dom är här nu och som dom är det!  Den självbetitlade debuten tog mig ordentligt med storm. Råa riff och fantastiskt bra sång från Mateo var en av grundstenarna som gjorde albumet så bra. Så vad bjuder då kommande "Alkahest" på? Albumet känns mer arbetat på det viset att jag upplever att dom väldigt talangfulla grabbarna från Trollhättan har vågat ta ut svängarna mer. Lite mer lugna och experimentella partier jämfört med debuten. Dock ska sägas att det absolut inte saknas råhet och snabba gitarrer på "Alkahest"! ”He who comes from the dark” kärar jag ner mig i direkt. Här når man den absoluta höjdpunkten på albumet. Gitarrsolot i låten ”Alkahest” är riktigt bra och jag återkommer gång på gång till den låten för att få njuta. Det ...

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Visst behöver du 66 nya plattor med 40 timmars speltid fördelade på 502 låtar? Jajamensan. Här är Doomed And Gloomeds sammanställning av vecka 39 2022.

Vi välkomnar vår nyaste Street-Team medlem Johan Hjertzell till Cries From The Underworld! Första intervjun han har gjort är med magnifika Blodstank.

Heavy Underground tipsar om några internationella släpp som är väl värda din dyrbara lyssningstid. Allt från skruvad hardcore till slafsig grindcore bjuds det på den här gången i vad som kommer att bli ett återkommande inslag här på under rubriken Curator Of Taste.  Exhumed - "To the dead" (USA, Relapse) Exhumed är ju ingalunda några amatörer när det gäller grindcore som ägnar sig åt blod, tarmar och allmänt grävande i buken på olika sorts kadaver. Och nya plattan som släpps i november är inget undantag. Här bjuds vi på en av bandets fetaste produktioner hittills. Tänk Carcass runt 1991 fast på anabola.  Dirt Forge - "Interspheral" (Danmark, Majestic Mountain) Apropå feta produktioner så kommer nog Dirt Forge att spräcka några trumhinnor på sin nya platta "Interspheral". Här är gitarrer, bas och trummor kompakta som betong. Ett sjukt imponerade album som har den där perfekta blandningen av sludge, stoner och lite hardcore. Ännu ett mäktigt släpp av Majesti...

  Sweet Teeth spelar någon sorts alternativ rock med rötter i hardcore och punk. Med låtar som saknar transportsträckor och melodier och refränger som snabbt fastnar så är nya skivan "High Anxiety" en av årets höjdpunkter hittills.  Joakim och Andreas är gäster i avsnittet på en lite småbrusig ledning där det pratas om konsten att skära bort dödkött, det okomplicerade, Per Stålberg och mycket mer.

Patrik Arve gästade Cries From The Underworld och pratade spelställen, frisbeegolf, Dennis Lyxén, nylanserad öl, vegankorv, Nya Krösus, Teddybears, bokprojekt och tusen andra saker med Svempa.   Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Svempa och Ylva tar ett snack med Kyptan om kommande skivsläpp, omslagskonst och mycket annat.    Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Doomed & Gloomed samlar alla aktuella releaser vecka så att du har total koll på vad som släpps. Här finns mer info

En resa ut i det okända. Titeln på Mauléns debut-ep "El miedo de amar" betyder ”Rädslan att bli förälskad” – vilket visar sig vara en väldigt passande titel.  Ep:n tar med lyssnaren på en eskapad genom den värld Maulén varit så noga med att skapa. Musiken växlar både stämning och tempo, där enkla melodier byggs upp med oljud och skrammel. Jag tycker mig höra referenser från band som Sällskapet, Nine Inch Nails och valfritt sludgeband - men framför allt känns det här unikt och eget på något sätt. De tre låtarna som utgör ep:n utspelar sig i en värld där huvudmannen Carlos Ibarra tillsammans med sina medmusikanter vågar bryta konventioner och ta ut svängarna. Där varje ljud känns viktigt. Där lyssnaren kastas från ljus till mörker, från hopp till förtvivlan och från desperation till trygghet.  Och det här känns genuint på riktigt, på något sätt. Det kanske beror på att huvudmannen dels brottats med sin egen rädsla för att inte kunna spela musik (han blev tidigare diagnostiserad...

Vi vältrar oss i historierna och myterna som omgärdar Alice In Chains andra platta “Dirt" som släpptes den 29 september 1992. En skiva som tar lyssnaren med på en resa långt ner i drogmissbrukets avgrund och som skapades av ett band som inte lät som någonting annat som kom från Seattle.  Magnus Tannergren och Misha Sedini spekulerar och filosoferar kring en platta som båda två har lyssnat nästan ohälsosamt mycket på och har olika perspektiv på. Personliga minnen blandas med fakta och obekräftade legender i det här avsnittet som tar dig med tillbaka till en tid då grungen vandrade på jorden. 

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Fireside var ett av 90-talets mest komplexa band. De började som ett svenskt svar på Quicksand och spelade posthardcore samtidigt som just hardcore var som störst vilket gjorde att Fireside verkligen framtsod som något eget. Och det var de ju. Debuten "Fantastic four" och framförallt uppföljaren är två verkliga klassiker om man gillar det alternativa 90-talet. Den sistnämnda spelar jag fortfarande regelbundet.  2003 var senast vi fick musik från Fireside men nu kommer en singel som förebådar en ny skiva i oktober. I låten "Jungle knuckle" tar Kristofer Åström, Pelle Gunnerfeldt plus Kate Breineder och Jacob Douglas oss tillbaka till Fiersides 90-tal och låten andas den där melankoliska posthardcoren som vi alla älskar. En genialisk gitarrslinga med ett drivande trumspel lägger grunden för Kristoffer Åströms sång. Och dynamiken mellan det återhållsamma och förlösande som Fireside alltid har varit mästare på finns där i all sin glans.  En välkommen comeback. /Magnus T...

Som en rasande och vackert rivande kraft med mäktigt driv väcker Dödfödd, Aghora och Kim Filppu mig ur vilken trötthet som helst. Det här ger mig energi! "Ave Eva" är Blodskams uppföljare till debutalbumet "Là-Bas" som när den kom tog mig med total storm. Även denna gång lockar dom in mig direkt i den mörka och kompromisslösa världen som musiken skapar.  Detta verk lyssnar jag med stor respekt och uppmärksamhet på. Den svarta tråden genom albumet berättar om Eva, som vi alla känner på ett eller annat sätt. Hur hon tex via min personliga favorit ”Scales and Skin” träffar på ormen i paradiset, vidare tröttnar på Adam och gör uppror. Alla spår är väldigt snyggt svärtade och ”The Decapitation of the First Man” är en starkt talande låt som faktiskt måste få dela förstaplatsen enligt mig. Efter ssex spår vill jag enbart ha mer! Blodskam är ett band i allra högsta ligan av black metal i Sverige, det råder det ingen tvivel om. "Ave Eva" har ett mörker i sig som fr...

Här har vi ett gäng ynglingar med rätt referensramar. Hostilia levererar thrash metal i den riktigt gamla skolan. Ekon från giganterna finns där och jag tänker även på Death Angel i viss mån vilket märktes på förra singeln “Power out”  De två låtarna på den nya singeln känns välproducerade och extremt välspelat. Man anar moderna influenser men själen finns någonstans 1987. De två låtarna på singeln är båda två riktiga thrashpärlor. Inledande titelspåret andas Dave Mustaine i gitarrspelet och thrashriffet sitter som en smäck. Det andra spåret "Eaten alive” inleds med en pampig gitarrsymfoni för att sedan övergå i ett mäktigt midtemporiff som jag är så svag för. Extra plus för refrängen som inbjuder till allsång och knytnävshyttande. Och det där Michael Amott-doftande gitarrsolot är väldigt smakfullt.  Kanske finns det några små skavanker här och där som kan slipas bort men helhetsintrycket låter mycket lovande och det glädjer mig att återväxten på den svenska thrashscenen just...

Entombeds "Morning star" släpptes ursprungligen 2001 men återsläpps nu 23 september 2022 genom Threeman recordings. Utgåvan är remastrad för att matcha en mer kontemporär ljudbild och är signerad Magnus Lindberg (Cult of Luna). Banduppsättningen Sandström, Hellid, Petrov, Stjärnvind och Cederlund stod för den längst varande konstellationen av Entombed. Trots att bandets glansdagar kanske var förbi så överraskade de fortfarande på skiva. Särskilt om man jämför med snedsteget "Same difference" från 1998.  Den som såg Entombed på Gefle Metal Festival i år fick bevittna Flinta och Nicke köra ”Chief Rebel Angel” sida vid sida tillsammans med Peters fru Pia ”Urskogr” Stjärnvind på sång. En låt som smälte in förvånansvärt bra i en setlist med annars tidlösa och stilbildande dödsmetallklassiker. Med ett stämningsfullt intro som även inleder hela skivan så banar den vägen för 37 minuter go-döds.  En personlig höjdpunkt är ”I for an eye” där Flinta gör en utmärkt Lombardoimit...

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Någonstans i gränslandet mellan punk, powerpop och högenergisk indierock hittar ni Sekunderna. Jag gillar det jag hör på bandets fullängdsdebut som föregåtts av en del singelsläpp som imponerat stort. Samtidig har jag tänkt att det funkar just som singlar och att tio låtar på rad kanske skulle bli lite för mycket på en och samma gång.  Helt obefogad oro har det visar det sig.  Umeåkvartetten balanserar snyggt mellan halsbrytande punkrock som för tankarna till den tidiga 90-talspunken men växlar snyggt ner till lägre hastighet på lagom många ställen så att man hämtar andan. Men det intensiva gitarrarbetet finns där hela tiden och ger en stringens rakt genom plattan som gör att den inte känns splittrad. Live kan jag tänka mig att Sekunderna kommer helt till sin rätt. Det här är musik som bör sätta eld på vilken publik som helst och tilltala en bred massa.  //Magnus Tannergren Här Har Du Ditt Liv by Sekunderna

Bonni Pontén från Asta Kask/Cosa Nostra och Ulke från Strebers/Dia Psalma är inget mindre än två legender inom svensk punk. Deras låtar och röster är eviga klassiker som aldrig kommer att dö.  I det här avsnittet får jag äran att sitta ner och helt ofiltrerat prata punk, självförtroende, passioner, om att hitta nya vägar för sin musik, att starta något nytt, livet efter band man spelat i under 40 år, om att upptäcka nya saker i gamla låtar och mycket mer.  Två underbara personligheter som helt skiljer sig åt vilket kanske märks i vårt samtal men inte desto mindre intressant att lyssna på när två gamla vänner samtalar.  Ett stort tack till Roger på Suicide Records som ordnade mötet och till Kulturlagret i Göteborg som såg till att vi hade en plats att spela in på.  Avsnittet tillägnas Per Granberg och Birdnest Records som den 12 september 2022 fick se sitt livsverk bli till aska när Ögir brann ner till grunden. En enorm förlust och sorg för svenskt musikliv och den sv...

  När Peace Love And Pitbulls släppte sitt debutalbum för 30 år sedan var det en skiva som rörde upp känslor. Inte minst hos de som gillade Joakim Thåström som med elektronik och skrik effektivt försökte ta livet av bilden av honom själv. Den självbetitlade debutplattan var långt från det han gjort tidigare och öppnade dörren för betydligt hårdare musik.  Patrik Wirén från Misery Loves Co är avsnittets gäst och delar med sig av personliga minnen från spelningar tillsammans med PLP och pratar om skivan som betytt en hel del för hans eget musiklyssnande.  Liveklipp med Peace Love And Pitbulls hittar du här: "Takspelningen" 1992: https://youtu.be/zXWbHgnlHfU Live 1993 https://www.youtube.com/watch?v=Cg4qp6XFFGY Mejeriet i Lund 1994 https://www.youtube.com/watch?v=YM6iVBSpPfA  

Om man är i Göteborg och säger namnet Johan Sundberg kanske inte många reagerar. Men säger man Punk-Johan så är nog chansen ganska stor att man vet vem det är om man gillar punk. Under många år har han arrangerat spelningar i Göteborg med omnejd och nu fyller han 40 vilket firas med en spelning på Musikens Hus den 10 september. Vi pratar om det och om hur han kom in i punken, började arra spelningar och mycket mer. 

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)