En resa ut i det okända.
Titeln på Mauléns debut-ep "El miedo de amar" betyder ”Rädslan att bli förälskad” – vilket visar sig vara en väldigt passande titel.
Ep:n tar med lyssnaren på en eskapad genom den värld Maulén varit så noga med att skapa. Musiken växlar både stämning och tempo, där enkla melodier byggs upp med oljud och skrammel. Jag tycker mig höra referenser från band som Sällskapet, Nine Inch Nails och valfritt sludgeband - men framför allt känns det här unikt och eget på något sätt.
De tre låtarna som utgör ep:n utspelar sig i en värld där huvudmannen Carlos Ibarra tillsammans med sina medmusikanter vågar bryta konventioner och ta ut svängarna. Där varje ljud känns viktigt. Där lyssnaren kastas från ljus till mörker, från hopp till förtvivlan och från desperation till trygghet.
Och det här känns genuint på riktigt, på något sätt. Det kanske beror på att huvudmannen dels brottats med sin egen rädsla för att inte kunna spela musik (han blev tidigare diagnostiserad med MS om jag har förstått det hela rätt), samtidigt som inspelningsplatserna för skivan varit minst sagt speciella (inspelat i en stor reverbtank).
Så, för att knyta åter till inledningen och ep:ns titel, påminner den här musiken mig om vad kärlek faktiskt är. Att man måste våga kasta sig ut och ta steget för att gå in i någon annans värld (och kunna skapa någonting nytt), men också våga släppa in i sin egen värld. Något som inte är vare sig spikrakt eller enkelt, men om man ger det chansen kan man vinna. Eller också förlora allt.
Den här skivan vann mig och det här är en plats jag kommer återvända till många gånger framåt – och jag ser redan fram emot uppföljaren som planeras släppas nästa år.
//Emil Gustavsson