19 år efter senaste plattan “Get shot” så kommer nu åtta nya låtar. Kvar i bandet är Kristofer Åström och Pelle Gunnerfeldt från originaluppsättningen och dessutom Kate Breineder och Jacob Douglas på bas och trummor.
Det finns ju alltid en risk med band som efter många års dvala plötsligt får för sig att spela in ny musik. Men samtidigt är det ju väldigt spännande att se vad som har hänt under tiden som musiken fått vila. När Fireside försvann så hade dess musikaliska utveckling gått från 90-talets tidiga posthardcore till mer experimentell rock och vidare till något mer basalt rock.
Sen dess har Åström och Gunnerfeldt ägnat sig åt solokarriär och musikproducerande med den äran. Båda har blivit mästare på sina respektive värv under de två årtionden som förflutit. Men nu är det alltså dags att återbesöka Fireside för att se vad som händer när de nästan 20 år äldre ska blåsa liv i elden igen.
Och det som hänt är väl egentligen att vi får det mesta man kan förvänta sig av Fireside. Här finns något för alla oavsett om man gillar de tidiga eller senare plattorna. Jag gillar det jag hör. Från den sockersöta poppärlan “Easy Andy” till mer klassisk alternativ posthardcore i “Wild mouth, more trouble” där soundet från “Do not tailgate” tränger fram i en massiv vägg av gitarrer. Magiskt. Samtidigt utmanas lyssnaren i mer utforskande rock som “Lex Tokyo”. Den där dynamiska låtarkitekturen som ömsom smeker och ömsom river känns igen från förr men samtidigt hör man att här har de som spelar växt som musiker. Det låter helt enkelt… moget.
Kristofer Åströms utflykter i americana och akustisk musik märks också och bidrar till soundet på ett positivt sätt. Det har helt enkelt blivit bättre låtar nu när han skriver tyngre rock igen. Och rösten känns igen med sin särpräglade lätt plågade ton som ger lite extra lidelse.
På det hela taget är det här en strålande återkomst för Fireside på skiva som jag gillar väldigt mycket. Den skäms liksom inte för att den låter Fireside samtidigt som den utmanar och undersöker ny mark. För mig får detta gärna vara en ny början för Fireside.
//Magnus Tannergren