Idag blir det inte heavy, utan undersökande på det som håller på att hoppa upp och slå sig fri från underjorden. Nämligen Göteborgs allra senaste fenomen, Valter Nilsson.
Jag upptäckte Valter Nilsson genom låten "Jerry", en gubbsvängesque låt med Alf Robertson feeling, som från ingenstans hördes ur kontorshögtalarna, på puben och spreds som en löpeld i samtal runtomkring mig.
Och snarbliven gubbe som jag är, har jag alltid lyckats missa musikfenomen som händer omkring mig. Antingen har jag varit för sur, för ung, för gammal eller inte förstått storheten i någon tills den passerat revy och antingen exploderat, eller imploderat.
Dagen till ära lyser solen, och jag hittar en plats på en uteservering och dricker öl i solen tillsammans med några vänner (vi pratar om författarskap, hemsidor och AI). Får reda på att bröllopsligan också ska till Pustervik. Så möter upp dom, och alla är taggade.
Någon i ligan säger att dom knappt hört Valter Nilsson, en annan säger att hon ska sjunga med i varje ton, en annan är förvånad över att folk ofta vill prata knark med henne. Hon förstår inte varför.
Först ut på scen är Mira Ray, som jag tidigare sett på husbandsklubben Lowdown på Skeppet GBG – om ni inte varit på den, tycker jag ni ska passa på att besöka den nästa gång det händer. Mira svänger på, och jag slås återigen av vilka bra låtar hon har i bagaget.
Köper en öl och går till urinoaren. I bakgrunden pratar Mira om arbetarrörelsen och drar igång en vänsterlåt. Jag blir pepp. På urinoaren pratar någon om att dom såg Valter Nilsson i en lokal med 14 sålda biljetter för mindre än ett år sedan. Efter mitt toabesök blir det helt plötsligt tvärfullt med folk överallt, och jag får liksom fulböka mig själv mot besökare i min väg för att ta mig tillbaka till min plats. Stämningen är elektrisk.
Valter Nilsson med band går på scenen, och publiken är direkt med på alla noter, stavelser och direktiv. Bandet spelar Jerry, och alla inklusive mig sjunger med. Gitarrsolon blandas med jazztuta, och bandet svänger på. Mitt skosnöre går upp, och när totaldans uppstår vid de avslutande låtarna får jag liksom försöka hoppa synkroniserat med den bredvid mig. Det går inte alls och jag håller på att välta delar av publiken.
Spelningen är över, och jag är lycklig i själen.
//Emil
Kommentarer
Skicka en kommentar