Halv storm och virvelvindar i Umeå på fredagen verkade nu i efterhand ha siat om den vackra orkan som kvällens två band skulle bjuda på.
Spelstället Droskan var till slut riktigt välfyllt med musikälskare från alla möjliga olika håll inom scenen. Jag har tänkt på det många gånger att just Skraeckoedlan samlar och enar så väl som stonerrockare som metalheads och allt där emellan. Bandet bjuder på något för alla. En av alla otroligt bra saker med Oedlorna.
När den här turnéplanen som hyllar tio år av sagor från Skraeckoedlan (alltså tioårsjubileum av albumet Sagor) släpptes så behövde jag ta en sekund för att lugna mig. Man skulle alltså ta med sig magnifika Domkraft till bland annat Umeå! Jag tror jag tjöt till av ren lycka där och då.
När Domkraft inledde kvällens långt pågående huvudnickande till båda bandens tunga sound fanns det en förväntan i lokalen och jag kände att det här bli bra. Som sig bör togs vi med på en magisk rajd i ett landskap av riff, otroligt trumspel och njutning. Jag är väldigt svag för Martin Wegelands sång som har en vacker desperation i sig. Väntan på att få se bandet igen efter fem år var väl värt.
Efter att dom som alltid lika sympatiska herrarna i huvudbandet hade fått slita med merchförsäljningen som verkade ha gått åt ordentligt klev dom på scenen med full kraft. Jag vet inget annat band som ger en känsla av att vi i publiken verkligen blir inbjudna till upplevelsen som Skraeckoedlan!
Den konstnärliga och konstant böljande händelsen som sker på scenen är totalt hypnotisk. Vilken kväll, vilka band!
/Ylva Sjöstrand, out on the field
Kommentarer
Skicka en kommentar