Krönikan: När du inser att du är en del av ett problem


Min kompis Misha skickar en reel på Instagram med två kvinnor som samtalar. Den ena frågar: “Vad kallar du två män som mansplainar för varandra? Den andra ser frågande ut.

“En podcast”, svarar den första. 


Det är roligt för att det är sant. Jag har tänkt på det där ganska ofta när jag tänker på podcasts i allmänhet och musikpoddar i synnerhet. Var är brudarna?

Ja de är gäster i musikpoddar men jag saknar podcasts om musik som är gjorda av tjejer. Eller åtminstone som är jämnt könsfördelade. 


Jag är naturligtvis själv en del av problemet eftersom alla poddar jag har producerat har haft mig som programledare antingen ensam eller i sällskap av en Martin, en Misha eller en Svempa. Och andra poddar är uppkallade efter männen som gör dem eller så är det en död katt eller en rock- eller metalpodd. Män som pratar med män överallt. Lika tråkigt som att titta på färg som torkar. 


Och ska jag vara ärlig så har jag misslyckats på gästlistan också. Det är betydligt fler män än kvinnor som gästat podden genom åren. Pinsamt, jag vet. Jag har egentligen ingen bra förklaring heller till att det blivit så här. Men det ska jag göra någonting åt för det kan jag ju göra ganska enkelt. Det finns så sjukt många begåvade musiker och kulturutövare därute som är kvinnor som jag kan bjuda in. 


Men bristen på svenska kvinnliga musikpoddare då. Vad ska vi göra åt det? Nu vet jag inte hur det ser ut egentligen. Min “poddsfär” är väldigt liten och jag är intresserad av ganska smala kulturyttringar. Har ni tips får ni gärna komma med dem så ska vi sprida ordet. Det är på tiden att alla män med skägg, glasögon och bristande förmåga att ha lugg som sitter framför sin skivsamling reser sig och lämnar plats vid mikrofonen. Det skulle vara så uppfriskande. 


För det är ju så att det finns många begåvade personer där ute som inte är stereotypa poddare. I min egen podd har jag regelbundet med Ylva Sjöstrand, som även är 50 % av den fantastiska Youtubekanalen Cries From The Underworld tillsammans med Svempa Alveving, som gäst. Aftonbladets Sofia Bergström har också gästat podden och jag skulle tycka att det vore sjukt kul om hon någon gång gav sig in poddvärlden på regelbunden basis. Sen finns det en lång rad kvinnor i undergroundscenen som jag är övertygad om skulle kunna göra mitt jobb mycket bättre än mig. 


Så vad ska vi göra åt detta då? Det räcker ju inte med uppmuntrande ord. Jag säger ofta att Heavy Underground inte bara är EN podcast. Jag vill att det ska vara en plattform för fler projekt. Så här och nu kan jag lova att om någon har en poddidé där ute så kan jag kan härbärgera fler poddar gjorda av andra som handlar om hård musik och undergroundkultur. Pro bono. Jag kan även bistå med goda råd (utan att mansplaina, jag lovar) om man har en idé men inte riktigt tänkt klart på den. Allt för att öka jämställdheten och mångfalden i etern.


För det är nödvändigt att släppa fram tjejerna i musikpodcastsfären också. Det är hög tid. Annars kommer den snart att bli fullständigt ointressant och likriktad. Jag vill höra fler röster med andra perspektiv. Som ifrågasätter och gräver i andra saker. Eller i samma saker fast med en annan energi. 


Och det är dags att en gång för alla krossa glasrutan till podcaststudion.


/Magnus Tannergren

Heavy Underground