And here…we…go! Ett kärleksbrev till Nere På Noll


Jag tror det var våren 2018 jag på riktigt upptäckte podcasten Nere På Noll. Jag låg nedbäddad i influensa, hade tråkigt och laddade ner avsnitt 81 om Seattles hardcorescen. Jag visste inget om Seattles hardcorescen. Jag visste inte mycket om hardcore överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. Men Nere På Noll förändrade allt det där.


Nu har det sista avsnittet på en tio år lång resa annonserats och Nere På Noll kommer att lämna ett rätt stort hål i mitt musiknördhjärta. 


För få poddar har varit så sprängfyllda med nördig information om en musikscen som den här. Varje avsnitt som Robin Lindbladh, Daniel Nätterdal och David Olsson, med rötterna i HC-scenen i Örebro, släppt har varit en guldgruva för den som vill lära sig mer om hardcore. Det har varit skivbolag, band, scenen i olika städer i Sverige och runt om i världen eller företeelser inom scenen som dissekerats och plockats isär. Ibland med pålästa gäster och ibland med intervjuer. En av de absolut största ögonblicken var nog resan de tre gjorde till norra Sverige där de besökte Umeå och Luleå och intervjuade folk som verkligen utgör nollpunkten i den svenska hardcorescenen då och nu. ren podcastmagi. 


Som sagt. Jag visste inte mycket om hardcore innan jag började lyssna på Nere På Noll. Trion har öppnat så många musikdörrar för mig genom åren och jag har upptäckt mycket bra musik genom podcasten. För det kommer jag att vara dem evigt tacksamma. 


Jag kommer att sakna Nere På Noll i mitt flöde. Inte bara för allt man lär sig genom att lyssna på podden utan också för att det är så roligt att lyssna på tre personer som verkligen älskar det som de pratar om. Det har verkligen märkts. det har funnits en oslagbar personkemi i studion som gått rakt genom mina hörlurar. Så det känns nu lite som att förlora tre bra vänner. 


Och jag tycker Nere På Noll har gjort en viktig kulturgärning främst genom att de har kartlagt och på något sätt dokumenterat svensk musikhistoria genom sina berättelser om framför allt hela orters hardcorescener genom åren. Ta bara specialen om Linköping eller Örebros scener från start till nutid. En guldgruva utan dess like och jag tror att det också är en viktig grej att göra för att visa hur jäkla bra folk är där ute. Att en smal subkultur är en viktig del i en plats identitet även om den berör relativt få människor. Fast det är ju inte riktigt sant eftersom alla scener ändå hänger ihop på ett eller annat sätt och då rör det ju plötsligt tusentals människor både inom och utom landet. 


10 år är en lång tid och det kräver mycket jobb. Jag vet för jag har producerat en podcast ungefär lika länge. Så jag vet hur mycket tid, energi och passion man investerar i varje podcast. Så att lägga av med flaggan i topp efter så många år är fullt förståeligt även om det är tråkigt för oss som lyssnar. Men var sak har sin tid och kanske är det så att andra kan ta vid och fortsätta berätta om hardcore efter att Nere På Noll stängt av mikrofonerna för sista gången. 


Så låt oss nu fira dessa tio år istället för att sörja. Jag uppmanar alla att ladda ner så många avsnitt av Nere På Noll man bara kan från valfri plattform och lyssna och lär både om hardcore och hur man gör en podcast. 


Tack Robin, Daniel och David för ett fantastiskt arbete så ses vi moshpiten.

/Magnus Tannergren