Jag förutsätter att jag inte är ensam om att sett fram emot att denna platta skulle släppas efter att Industrial Puke blåste skallen av oss alla med "Where Life Crisis Starts" EP ́n som släpptes i september förra året. Den bestod av inte fullt åtta minuter av snabb underbar och svinarg musik som när den lyssnas på hög volym närmast kan beskrivas som en ren käftsmäll. Jag bara älskar det! Mången gång har den spisats på min stereo sedan den släpptes.
Jag tänker att jag skippar att lista upp vilka alla medlemmarna är och den meterlånga CV:n av band de har spelat i och numera spelar i. Det borde ni alla redan ha koll på med tanke på
den EP som jag redan nämnt ovan. Har ni inte det så är det bara att lyfta på skämskudden och
omedelbums reparera den skadan genom att leta upp den på valfri streamingtjänst, efter att ni
läst klart denna recension såklart.
Så frågan på allas läppar torde ju vara om fullängdaren håller lika hög klass? Jag kan härmed
lugna er alla genom att vråla ett stort JAAAA! på den frågan. De fyra låtarna på EP ́n ingår och
får här sällskap av sex låtar till som är lika arga och underbara. Då hela plattan håller toppklass
så är det svårt att hitta en favorit, men "Neurosexist Motherfucker" får nog mitt pris. På den
dängan så samsas Linus Järeskogs arga stämma med Hanna Stjernlöfs från underbara
Socialstyrelsen. Hennes närvaro skänker verkligen den låten en extra nerv.
Om du tycker att ett recept bestående av lika delar svenskt 90-talsdöds, crust, d-takt en smula
hardcore och smutsig arg punk låter aptitligt så är Industrial Puke något för dig.
För min egen
del så vet jag inte om jag kan skriva nog med superlativ om denna platta. Den är helt enkelt
storartad och en framtida klassiker. Arg, snabb och lagom lång med sina 23 minuter fördelat på
10 spår. Jag tror att årets bästa platta redan har kommit.
/Anders Bergström