Per Nordmark har ett gediget förflutet i band som Fireside och Breach och nu kommer hans andra plattan där Nordmark gjort allting själv från komposition till spelandet som den studioräv han är. Och resultatet är både oväntat och ganska briljant.
Det är svårt att bestämma vad det här är för sorts djur rent musikaliskt. Det härs spår av alternativ rock, elektronisk musik, kanske lite svartrock och någonstans i botten finns säkert ett hardcorearv och ett 90-talsspöke. Men resultatet blir helt unikt och med Nordmarks röst som låter som en kombination av Nick Cave, Jarvis Cocker och Peter Steele ovanpå det så är detta någonting fullständigt lysande.
Det finns inte en enda transportsträcka på skivan och låtsnickeriet är intrikat och elegant. Det finns en närvaro som till stor del beror på de personliga texterna som handlar om den tillvaro vi människor lever i som kompletterar musiken. Men skivan största kvalitet är nog den gränslösa blandningen av musikgenrer. Det skapar en väldigt dynamisk skiva som skulle kunna kännas spretig och splittrad men som på något sätt håller ihop hela vägen i mål.
Det här är en skiva som jag vill leva med länge.
/Magnus Tannergren