Charta 77 och Ulke från Strebers och Dia Psalma spelade på Saga Salong i Torshälla på skärtorsdagen och levererade en kväll som bjöd på både nostalgiska återblickar och en bekräftelse på att de gamla punkhjältarna fortfarande är relevanta.
Ulke
Att se Ulke som genom alla år frontat två svenska institutioner som Strebers och Dia Psalma känns ganska märkligt. Han har aldrig varit estradören och killen som stått längst fram tros att han skött sång och gitarr. Och lite av det märks på scenen när han sitter där och nästa generat spelar ett mäktigt urval av klassiker som "Två skott", "Betongbarn", "Alla älskar dig", "Luft" och många fler odödliga klassiker. Ibland slarvar han bort sig lite men lika ofta bränner det till ordentligt och texterna får en extra tyngd. Med tiden så kan Ulke nog få till det här med lite större självförtroende och koncentration.
Charta 77
Jag har sett Charta 77 fler gånger live än något annat band tror jag. Det är ett stabilt liveband särskilt nu med Janne och Mongo från Köttgottorna som stadigvarande medlemmar på gitarr och bas. Den här kvällen blandas gamla hits med nya och det är få transportsträckor. Sen går det inte att sticka under stol med att det är de gamla hitsen som ger starkast reaktion från den entusiastiska publiken framför scenen. Det går vilt till när "Kungarna af stan I & II", "Tiga är guld", "vykort från Rio, "Herrarna i sandlådan", "När världssamvetet tog semester" och inte minst "Ensam kvar" levereras med stor kraft och energi. Och när Charta 77 avslutar spelningen med att tillägna en cover på "Välkommen hem" till den illa cancerdrabbade Asta Kask-medlemmen Micke Blomqvist så påminns man bryskt om att man ska värdesätta både det som varit lika mycket som nuet vi lever i här och nu.
//Magnus Tannergren