Sommarläsning: 3 x 90-talet

Sommar och kommande ledighet kräver sin sommarläsning. Här kommer tre böcker som handlar om redaktionens favoritdecennium 90-talet.

Lollapalooza, Richard Bienstock & Tom Beaujour

Jag älskar så kallade oral storys där det inte finns någon löpande berättartext utan allting är citat från olika personer som väver ihop en historia från många olika perspektiv. Här får ni den ultimata redogörelsen för vad som hände under de år på 90-talet då turnén Lollapalooza drogr runt i USA. Mellan åren 1992 och 1997, och särskilt de första åren, var det här en oerhört viktig plattform för den alternativa rocken. Här fick band som Rage Against The Machine, Ministry, Soundgarden, Pearl Jam, Alice In Chains, L7, Beastie Boys och många andra band sina genombrott. I boken berättar nästan alla huvudpersoner och även birollsinnehavare helt ocensurerat om spelningarna, galenskapen backstage och om spelet bakom kulisserna. En intressant läsning som tillför mycket till det vi redan visste. 

The grunge diaries - Seattle 1999-1994, Dave Thompson

Många bra böcker har det skrivits om vad som hände i Seattle under de där åren i början av 90-talet. Men jag tror aldrig att jag läst en sådan detaljerad redogörelse som Dave Thompson. Han jobbade som musikjournalist på lokala tidningar och skrev nästan dagligen artiklar och recensioner men även egna dagboksanteckningar. I den här boken har han sammanställt alltihop och resultatet blir en krönika som nästan dag för dag beskriver vad som hände i Seattle under 90-talets första fyra år. Ibland är det korta texter, ibland bara en anteckning om en spelning han gått på eller om en skiva som släppts. Det kan bli lite repetitivt att läsa men samtidigt är det en direktrapportering från när Mother Love Bone repade med en ny sångare som hette Eddie, när Nirvana kom tillbaka från en europaturné eller andra små och stora händelser. Och det blir både spännande och intressant som helhet. 

I live inside - Memories of a Babe In Toyland, Michelle Leon

Babes In Toyland hamnade lite oförtjänt i skuggan av andra band som L7 och Hole som hade det gemensamt att det var helt eller till största del kvinnor i bandet. Men Babes In Toyland förtjänar större uppmärksamhet och varför inte börja med att läsa basisten Michelle Leons berättelse om hur hon som 17-åring blev medlem i bandet i början på 90-talet och växte upp idet fram till att hon lämnade bandet 1997. Det är en spännande berättelse både om hennes historia men också om musikscenen och musikindustrin. Och man inser också att Babes In Toyland är minst lika viktiga som de band jag redan nämnt men också jämte alla andra samtida band på den alternativa scenen på den tiden. 

/Magnus Tannergren