Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Lucifer - V



Lucifers femma. 

En av de starkaste doom/heavy metal/rock-skivorna som kommer släppas under 2024. 

”Men lugn nu Sjöstrand, vi är bara i januari än så länge”, tänker ni.

Må så vara, jag står fortfarande fast vid det.

Jag hittade Lucifer när andra albumet släppts och jag föll så totalt för hela konceptet. Vid tredje albumet hade man verkligen hittat och cementerat sin stil och identitet.

Någonting hände vid fjärde släppet. En liten dipp neråt men trots det behöll man kursen och nu har Johanna med sina underbara musiker hittat gasen rejält och man trycker på den här gången.

Lucifer V har allt. Förförisk sång, text med ett tydligt tema, fet basgång, otroliga gitarrer med solon som ger mig ståpäls och sist men inte minst Sveriges egentliga konung bakom trummorna.

Alla låtar har något unikt som ger helheten ett ordentligt toppbetyg.

Den här gången har man jobbat hårt och noga med att få till det snygga och så väldigt svängiga soundet som kännetecknar Lucifer.

I år har bandet funnits i 10 år och även om sammansättningen på hur konstellationen av medlemmar har ändrats under åren så har intrycket alltid varit seriöst men med en twist av humor. För gör man en video till nyligen släppta låten ”At the Mortuary” med legendariska Erik Tyrant Gustavsson som zombie har man en skön syn på sina verk.

Hela skapelsen inleds med en fin blinkning till bandets fanskara som Johanna själv kallar ”Fallen Angels” för att sedan i rasande fart ösa på med en proffsigt avvägd mix av lugna låtar och retrodoftande spår som får dom utsvängda jeansen att svaja av gitarrernas sjukt grymma riff.

Nostradamus Sjöstrand låter hälsa att den här gåvan från Lucifer går redan nu in på årsbästalistan.

/ Ylva Sjöstrand 

Lyssna på podden där Svempa Alveving intervjuar både Johanna Sadonis och Nicke Andersson:

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren