Här är vi inte rädda att visa färg på både det ena och andra sättet. Texterna är som ett nödrop från det havererade folkhemmet, en röd varningslampa på kontrollpanelen och en tjutande siren som varnar för den nattsvarta bergvägg samtiden är på väg mot. Men det är ett hoppfullt tjutande ändå. Kanske var framtiden bättre förr, kanske ser det bitvis ganska illa ut. Men det finns ändå kvar ett uppfriskande hopp.
Rödtjut är inte heller rädda för att visa var de kommer ifrån. Influenserna från prog-rocken och Black Sabbath hörs tydligt. I Rödögd Blåtira kommer ett par Pink Floyd-ekande gitarrer och trummor ut för att leka. Och när en tvärflöjt spelar solo i låten Vår Tid i ett sånt här band kan man ju inte annat än tänka på Jethro Tull.
Efter ett par genomlyssningar är referenslistan solklar. Men Rödtjut känns varken som pastisch eller parodi. Här är några som inte är rädda för sitt arv, utan förvaltar det på ett både egensinnigt och nyskapande sätt utan att tappa kontakten med rötterna.
Det här är en skiva som kommer att snurra ett par varv hos mig. Här finns något för fler än man först kan tro. För den som ser sig omkring och ser en samtid på väg åt helvete och för den rockarkeologiskt dissekerande. Så knyt en näve, i fickan eller luften spelar ingen roll, bara den knyts. Resten tar vi tillsammans med Rödtjut.
/Alexander Bigenius
Lyssna:
https://rdtjut.bandcamp.com/album/framtiden-var-b-ttre-f-rr