Dagen börjar med stress. Telefonen ringer, mejlen hopar sig och jag är på resande fot till en av Västsveriges insomnande industristäder. Efter långmöte och notisfestival blir jag, i hällregn och storm, avsläppt i Göteborgs ytterområde. Spårvagnen blir såklart inställd, och efter en lång väntan tar jag mig **pisseblöt** på vagnen mot hemmet.
Jag kastar av mig väskan, drar på mig en svart t-shirt och en bolo tie och springer ut i vädret för att hämta min biljett på Viva Sounds utlämningskontor. Väl där möts jag av trevlig personal som hjälper mig att hämta ut mitt pass, och jag får också med mig snippjuicegängets armband. Tack för det.
Från kontoret rusar jag mot vagnen för att ta mig till Holy Moly och (för mig) festivalens första spelning med Caïman (som jag aldrig hört talas om innan – vilket är halva grejen för mig). Skägget och Berserkmannen hör av sig, och vi skriver i farten. Inne på Holy Moly träffar jag Maulén, RockRoger och Viva-gänget.
Caïman börjar spela (jag hann precis). Det visar sig bli en fin och värdig start, och sångerskan berättar att musiken handlar om spöken. I publiken hamnar jag i utflödet av folk och det stökar tillräckligt mycket för att jag ska tappa fokus. Någon i publiken gratulerar mig till Roskilde, och jag fattar ingenting. Han erkänner att han blandat ihop mig med någon annan. Vem undrar jag. Det är något visst med musik på franska, och till slut faller jag in i det och mina ögon sluts. Kul!
Jag är hungrig och beställer tacos. Jag har stämt träff med Berserkmannen och Metal-Grej. De kommer, och vi äter tacos. Jag har sås överallt på kroppen och meddelar det till den norska delegationen som precis anslutit till bordet. Det spelar ingen roll, säger de, och vi skakar hand. Vi pratar om små band, att väga saker i konstiga mått och hur danskarna tänkte när de uppfann att räkna i tjog.
Jag springer över till Abyss för att kolla på **Disarray** (som jag inte heller har koll på). Det visar sig vara unga grabbar som spelar thrash (vilket verkar vara det som alla kids gör nuförtiden). Musiken är arg och glad samtidigt och låter som hästgalopp blandas med breakdowns och texter om ondska.
På stället springer jag in i hårdrocksmaffian. Vi pratar om gitarrsolon (SLAYER!) och trumterrarier. RockRoger bjuder mig på en öl, och Metal-Greg berättar om sin noisemusik. Nu är det dags för dagens tredje (och för mig sista) band: Child.
Child går på med ett ursinnestempo (det är ju ändå grind), och trummisen håller hov i sitt terrarium. Dagen till ära har bandet blivit ”international”, och mellansnack blandas med äkta råställ. Jag lämnar Abyss och kommer på att jag glömt ta bilder (det är dåligt) – men får tack vare Design-Jörgen tag i ett foto som får pryda den här artikeln.
Ses ikväll!
/ Emil Gustavsson
Kommentarer
Skicka en kommentar